Månadsarkiv: juli 2016

Igår var jag med fem av kollegorna på pub i en liten by.

Byn såg ut som de gör mest i den här delen av Oxfordshire; Alla hus är i ljusgul-brun sten eller möjligen tegel eller puts i samma färg. Från vår pub hade vi utsikt över en annan pub.

Vi började kvällen med att leta efter Sally. Vi skulle spela Aunt Sally men de som brukar göra det seriöst varje torsdag hade tagit med sig Sally hem. Övrig utrustning fanns där så vi använde ett vedträ som Sally istället.

Det gäller att träffa Sally med en pinne så den faller ner. Den riktiga är smalare och har ett huvud.

En pinne i taget och underarmskast är det som gäller.

De som sett för mycket på Midsomer kanske känner igen spelet därifrån. Det spelas mest i Oxfordshire och omgivande grevskap. En kollega berättade att spelet uppfanns i grannbyn till där vi var, men Wikipedia håller inte med. Gissningsvis finns det flera byar som tycker att de var först.

Efter spelandet provade flera av oss inlagt ägg för första gången (helt ok) i väntan på att maten skulle bli klar. Sen åt jag lamm med potatismos och ”gravy” (tjock brun sås) som avslutning på en genom-engelsk kväll.

Mamma klurade snabbt ut vad det var för larver jag visade på bloggen tidigare. Hon föreslog grenkungsljuskapuchongfly. Det skulle kunna vara kungsljuskapushongfly också. De ser lika dana ut och båda håller till på växten kungsljus. Lite trist att det inte skulle bli några fina fjärilar, bara bruna nattfjärilar. Ännu tristare blev det någon dag senare när merparten av larverna försvann. Dan efter var resten borta. Det verkar som att nån fågel kom på att de var smaskiga, trots prickarna.

Allt som var kvar på kungsljuset var skelettet av de övre bladen och en halvtuggad blomstav som vikts neråt av allt mumsande på den. Men sedan larverna försvann har den vänt uppåt igen. Dessutom kommer det nya grenar med blommor högst upp. Den är inte vacker, men kanske intressant?

Kungsljusets återkomst – Naturskapad konst.

Imorgon får barnen äntligen sommarlov. De ser de fram emot. Vi ska fira med maräng, vinbär och grädde. Mums.

Räven är har igen, ropade K nerifrån häromdagen. Den var alldeles utanför vårt köksfönster vid ingången. Vi tittade en stund och han gick runt där och nosade. Efter en liten stund gick jag upp för att hitta kameran, men det krävdes lite letande innan jag hittade den på mitt inte så välstädade skrivbord. Vid det laget hade den nosat klart så jag fick bara en bakifrån-bild. Det var fjärde gången jag såg den på bara några få veckor, så det är tydligt att vår trädgård numera ingår i reviret.

Räv som tröttnat på att vänta på fotografen

Förra veckan var det dags för barnens skola att ha den årliga dansuppvisningen. K var med i åttornas dans och i cheerleading.

Bilden är väl inte den bästa, men man anar vad de håller på med i alla fall. K är längsta tjejen i vänstra hopen. Hon tyckte lyften var kul men svåra.

Som om inte det räckte med aktiviteter för K så började hon och jag göra om hennes rum förra veckan och denna veckan är hon på skolresa i Frankrike så jag har målat lister ensam idag. Planen är att vi ska tapetsera och kanske hinna lägga golv i helgen.

K sitter i minsta garderoben och skruvar ur skruvar för att vi ska kunna ta bort alltihop. Det var kul att riva. Hon ska få större garderober istället för de små sneda.

Avslutar med en trädgårdsbild. En av mina bloggläsare borde känna igen blomman som hon köpte till mig för några år sedan.

Lilja efter regn

I fjol lämnade jag in ett par jordprover för analys och sedan dess försöker jag fixa till så växterna får den näring de behöver. Vissa är känsligare än andra och på framsidan är det en helt annan, oanalyserad, jord, så jag försöker räkna ut vad som saknas när växterna ser ledsna ut.

Bladen på ett par av vinbärsbuskarna på framsidan började få lite vinrött på sig. Jag googlade och kom fram till att de saknade fosfor. Några veckor efter att de fick en omgång fosfor och kväve ser alla nya blad friskt jämngröna ut.

Vinbärsbuskarna på baksidan har inte haft näringsbrist. Däremot har alla fått nät i år för annars tar fåglarna dem.

I lerigaste landet är ph en bra bit över 8 och det är för mycket magnesium. Det är magnesiumet som gör leran klibbig. Högt ph gör att många växter har svårt att ta upp näringsämnen trots att de finns där. Jag har flera buskar av sorten Hebe och när de där fick allt gulare blad så jag bestämde mig för att göra ett experiment. Symptomen tydde på manganbrist, så hälften fick manganfosfat, de andra fick svavel för att sänka ph lokalt.

Några veckor senare ser alla lika friska ut, så åtminstone kortsiktigt fungerade båda metoderna lika bra.

Hebe som fått svavel och gillade det.

Hebe som fått manganfosfat. Äldre gula blad skymtas längre ner.

Nyligen köpte jag fem tomatplantor för sniglarna hade ätit upp alla frösådda. De flesta fortsatte se gröna och friska ut efter att ha varit här ett tag, men två såg olyckliga ut. Den ena fick manganfosfat och den andra fick köpt tomatgödsel som jag hade kvar sedan innan jordanalysen. Nu väntar jag med spänning på om det ska bli någon skillnad.

Fikonet verkar också sakna något, men jag vet inte vad. Den står i oanalyserad jord. Jag har provat ge den lite blandad näring. Vi får se om det fungerar.

De här larverna verkar däremot inte sakna mycket. Lyckliga mumsar de sig igenom en av mina växter och växer för var dag som går. Jag låter dem vara där och hoppas att det blir fina fjärilar till slut.

Barnen är nu på sin sista termin i åk 7 respektive 8. Läsåret slutar 21 juli, och de är avundsjuka på kompisarna i Sverige som redan har sommarlov. K har just fått veta att hon fick sina förstahandsval för nian; dans och extra-matte. Extra-matten är inte svårt att gissa var hon fått ifrån; jag hade varit jätteglad om jag kunnat läsa extra matte i nian. Dans är något hon knappast ärvt utan blivit bra på helt på egen hand.

Barnen i det här landet går 7 år i primary. Som 5-åringar börjar de i Foundation och sen följer ettan till sexan. I olika ämnen sitter eleverna vid olika bord så att de alltid sitter med andra som kommit ungefär lika långt som dem. Varje bord får uppgifter lämpliga för deras nivå. I fyran börjar de flesta med ett främmande språk. Våra barn hade franska, men vissa skolor har spanska. Efter de byter de skola till secondary (vissa skolor, särskilt privata har både primary och secondary). Där kan de läsa fler språk. På skolan här läser alla franska och spanska, men i en grannstad finns det över tio språk att välja mellan, inklusive latin, hindi och kinesiska.

I den skolan där våra barn går nu börjar varje dag med en samling med deras tutor i hemklassrummet. Han tar närvaro, förmedlar information och är den man pratar med om något strular på skolan. När lektionerna börjar har barnen en annan grupp som de är med på de flesta lektionerna och en tredje mindre grupp som de har för slöjd och matlagning. För matte och engelska är det två andra indelningar. Skolan är noga med att påpeka att forskningsresultat visat att matte undervisas bäst om eleverna är indelade efter hur långt de kommit i matte medan engelska undervisas bäst i blandade klasser. Det känns väldigt osvenskt. Tänk om det hade krävts forskningsresultat i Sverige och inte bara inspiration för att införa nya saker, då hade vi kanske varit utan mängdlära, skrivdans och fler barn hade nog fått lära sig stava rätt redan på lågstadiet.

I nian (på en del skolor först i tian) börjar barnen specialisera sig inför första omgången slutprov (GCSE) i elvan. De har ett antal ämnen som alla läser (bland annat matte, engelska, naturvetenskap och gymnastik). Skolan här kräver att barnen väljer minst ett främmande språk och ett av historia och geografi (eftersom det senare är inträdeskrav på många av universiteten). Sen kan de välja fritt två ytterligare ämnen, t ex företagande, textilslöjd eller extra gymnastik. Företagande är ganska populärt för de kan åka på en skolresa till New York där de besöker olika företag. Fast det vill till att föräldrarna kan betala för resan också. Extra gymnastik är bara för elever som tränar minst en sport på fritiden på relativt hög nivå, helst två, eftersom betyget baseras på ens resultat i två valfria sporter.

Efter det går många vidare och läser två år till med fyra ämnen första året och sen tre ämnen andra året (A-levels). Resultatet från det används om man söker in på universitetet.

Häromhelgen var det festival i Glastonbury med 135000 människor i gummistövlar som vadade fram i leran mellan de olika scenerna. Mycket av det visas på tv så J och jag avnjöt en festivalkväll i strumplästen i vår soffa. Först såg vi Madness som jag inte kan påminna mig om att jag sett förut, bara hört på radion en massa gånger. När jag pendlar till jobbet har jag alltid på en radiostation som nästan bara spelar 80-talsmusik och där hörs de ofta.

Sen såg vi hela Adeles konsert. Jag hade inte hört talas om henne innan vi flyttade hit, men nu är hon hur stor som helst, så jag antar att hon hörs i Sverige också. En kompis hade varit på konsert med henne för ett par månader sedan och var helt lyrisk över mellansnacket (låtarna kunde hon redan utantill). Och mellansnacket var verkligen lysande. Som att man var hennes bästa kompis och hon delade med sig av stort och smått och ville veta hur det var med mig. Och hur det var med barnet som tappat en av sina stövlar. När festivalkvällen var slut gick J och jag och la oss i vår mjuka, torra säng med ett leende på läpparna. Festivalbesök när det är som bäst.