Engelsk vild trädgård

När jag var på trädgårdsmarknaden härom helgen pratade jag en hel del med en av försäljarna (hon som hade växten med de häftiga grönfläckiga bladen). Hon hjälpte mig hitta sånt som skulle trivas i alkalisk lerjord. Jag frågade om hon hade några lämpliga växter för min skuggiga slänt ner mot bäcken. Hon tipsade om några sorter men hade ingen av dem till försäljning. När försäljerskan pratar med en annan kund böjer sig en engelsk dam fram mot mig och säger med låg röst; Jag har växter som du kan få…

Damen J, som ser ut at vara nybliven pensionär med grå, bångstyrig page-frisyr och typiska praktisk-engelsk-tant-kläder, berättar lite mer om vad hon har i sin trädgård som skulle passa och sen får jag hennes epostadress. Om du inte lyckas avkoda adressen rätt kan du alltid googla på mitt namn så hittar du min hemsida, lägger hon till.

Senare provar jag att googla på hennes namn och hittar hemsidan. Det visar sig att hon är jazz-sångerska som varit med på ett antal skivor och även varit i USA på turné. Jag tror inte hon är jättekänd, för i listan på spelningar i sommar är det mest små ställen häromkring. Om jag kommer ihåg det får jag nog gå nästa gång hon spelar i vår lilla stad.

Vi hade bestämt att jag skulle komma förbi och hämta växter efter jobbet i fredags. Hon bor ganska nära mitt jobb, men i en liten by som jag aldrig varit i. Den ligger mellan två av vägarna jag kan ta till jobbet, så jag far någon kilometer därifrån väldigt ofta. GPSen, min trogna, men ibland lite fantasifulla vän, bad mig svänga in på en mycket smal väg (smal till och med med engelska mått mätt). Efter ett tag fick jag möte, men han hittade en mötesplats och blinkade åt mig (det betyder varsågod på bilengelska) så jag kunde fortsätta köra. Nästa mötande hade inte tänkt vara lika vänlig. Jag fick backa 30m till ett ställe där vi kunde mötas. Den andra bilisten lyfte fingrarna från ratten när vi möttes (det betyder tack på bilengelska). Jag skyndade mig att köra ut på nästa väg som hade ett körfält för vardera riktning och vita streck i mitten. Vita streck i mitten är lite av en lyxvara i den här trakten.

Snart var jag framme och parkerade utanför grusgången som går in till damen J:s hus. Enligt instruktionerna ska hon bo vid slutet av den, men det skulle vara bättre att parkera utanför eftersom det är trångt att vända.. Problemet är att där grusgången övergår till två hjulspår med högt gräs emellan så står det två hus. Jag kollar instruktionerna hon skickat för att se om någon av husnamnen står med där. Plötsligt hör jag någon som hojtar till en bit bort. Där de två hjulspåren övergår till en stig in i skogen står jazz-sångerskan. När jag kommer fram ser jag att hon gömt ett hus och en vildvuxen trädgård där inne också.

Precis när jag kommer fram börjar det droppa lite från skyn. Jag tackar ja till en kopp kaffe och får för första gången se en engelsk person dricka kaffe utan mjölk och socker. Två personer, faktiskt. Hennes make gör oss sällskap och medan vi väntar på att regnet kanske ska ta slut pratar vi skola (era barn ska väl gå på svenskt universitet, här kostar det en förmögenhet och de får inte många lärarledda lektioner för det), jobb (maken har varit programmerare), politik (David Cameron är MP-member of parliament- för deras område och de jobbar aktivt för ett annat parti), häst och vagn-träff med folk från hela Europa (nån ska dit och spela jazz), Nescafe (de har mjölk och socker i det för det smakar faktiskt inget vidare, riktigt kaffe dricker de svart) och en hel del annat.

När vi druckit ur kaffet har det faktiskt slutat droppa och vi går ut i trädgården och gräver upp lite olika växter. Jazz-sångerskan och jazz-trumpetar-maken hade varit utomlands några veckor i vintras och det var så milt då att ogräset fullkomligt invaderade trädgården medan de var borta. Även om hon lyckats rensa en del så fick vi leta efter flera av växterna hon tänkt att jag skulle få. Jag fick med mig en hel del hem; tre sorters nävor (den finaste sorten hittade vi ingen jag kunde ta nu men hon ska maila när det går), vintergröna, liljekonvalj (ja, jag vet att de sprider sig, men de ska bara få bo på andra sidan bäcken), vallört och ett par andra som jag inte vet vad de heter. Som bonus fick jag kanel-basilika som hon dragit upp från frön. Väldigt kanelig. Den kanske trivs med min ingefärs-rosmarin som jag köpte på mässan. Jag har även äppelmynta, citrontimjan och apelsintimjan. Börjar undra varför det är så mycket intressantare med kryddor som smakar något annat än det de normalt gör.

När jag körde hemåt kom jag på att jag glömt att ta kort. Kameran hade legat i min ryggsäck hela tiden. Det hade varit så kul att ha foton från hennes vilda trädgård.

När jag åkt drygt halvvägs står det skyltar om att bron över järnvägen är avstängd. De har hållit på och byggt en ny bro och den är nästan färdig. Sedan i början av veckan får man köra sakta över nya bron. Men jag hade sett skyltar om att bron skulle stängas helt över helgen, troligen för att lägga på sista lagret asfalt. Det är bara att ge sig av på småvägar igen. Utan vita streck i mitten, men tillräckligt breda för att två vanliga bilar ska kunna mötas samtidigt som sidospeglarna rensar ogräs som hänger in över vägbanan. För nåt år sedan drog jag in axlarna varje gång jag mötte bilar på så smala vägar (inte för att det hjälpte). Det har jag nästan slutat med. Man vänjer sig vid att det faktiskt får plats två bilar i bredd på vägar som ser ut att vara lagom för en. Om det inte står uttryckligen att det är single lane, förstås.

Istället för en bild från en vild trädgård får ni en bild på en vild räv i vår trädgård. Den var mycket närmre oss när vi först såg den, men det var först när han var på väg bort som J hann ta en hygglig bild med sin mobil.