Igår var det nån sorts växtmarknad i trädgården till det stora tjusiga huset i en by i närheten. Jag har lite svårt att hitta de rätta orden på svenska, så jag får nog förklara lite till. Byn ifråga heter Kingston Bagpuize (även engelsmän undrar ibland hur det ska uttalas) och huset eller gården heter samma som byn men med ”house” efteråt.

I Sverige hade man väl kallat det slott, men här är det bara hus.
Det finns en förening som heter Ovanliga växter (fritt översatt) och består av 20-30 mindre odlare av ovanliga växter. Ett antal gånger om året samlas alla odlarna i olika parker och säljer sina växter. Jag hittade dem på internet för ett par månader sedan och såg att de snart skulle komma hit. Och nu var det alltså dags.
Eftersom jag ser huset från vägen till jobbet var det lite extra kul att komma in i parken och se lite mer.

Det fanns mycket fint att köpa. I de flesta stånden kunde man dessutom lämna det man just köpt och komma förbi och hämta det när man skulle hem. Smidigt.
Efter att ha tittat på allt som fanns att köpa och handlat på mig rosmarin med lite ingefära-smak och några växter som skulle trivas i tung basisk lerjord så gick jag en sväng i parken.

Muren (till vänster på bilden) slutade med ett litet tornrum. Utanför växte Wisteria (jag visste inte att de doftade starkt av nektar) och fikon.

Om man gick upp i tornet kunde man gå vidare ut på muren som visade sig vara flera meter bred och full med växter.

Uppe på muren växte de här blommorna. Minns inte namnet just nu, men jag gillade dem så mycket att jag köpte mig en egen planta.

En trädgren växte över muren och bildade en tunnel. När man inte tittade åt sidan så glömde man snabbt bort att man gick högt över marken.

Lite längre bort var det äng med gamla träd. Följer man stigen glesnar träden och man ser fält och the Ridgeway i horisonten. Det gör att parken känns jättestor.
När jag kom hem åt vi tårtan som A hade bakat på morgonen. Det var visserligen mors dag, men det hade vi ingen tanke på varken när jag hittade receptet eller när A bakade.

Hallonmousse på choklad-mandel-botten. Mmm.
Sen gick jag ut i trädgården och planterade allt jag fått med mig hem.

Bladväxten i nedre vänstra hörnet har jag aldrig sett förut, men den var så häftig att jag inte kunde motstå den. Den passar perfekt i skuggiga hörnet vid vår grind.

Majsplantorna jag satte häromveckan verkar trivas. Jordgubbarna likaså.
I år kan i alla fall inte grannkanterna riva runt bland mina små grönsaker. Nätet stoppar effektivt både katter och fåglar. Nu är det bara sniglarna jag har att jaga. Hittills har jag oskadliggjort över 100 sniglar i och intill det här landet. Tydligen var både förra sommaren och senaste vintern perfekta för sniglarna. Suck.

Avslutar med en bild på min söta akleja som fanns här redan när vi flyttade in. En gammal engelsk sort som heter Nora Barlow.
Jodå, trädet med röda blommor är en kastanj. En ny favorit sedan vi flyttade hit. Det fanns inte så många kastanjer i Norrland, så jag visste inte hur vackra de kunde vara när de blommar…
Efter åren där uppe i norr känns det extra lyxigt med alla sorters växter man kan ha här. Det enda i växtväg som jag saknar är att kunna gå upp i skogen en liten stund och plocka ihop till en blåbärspaj. Det enda blåbär man kan köpa här är den stora sorten som är blekgröna i mitten och inte smakar en bråkdel så mycket som svenska blåbär. J saknar hjortronen mest, tror jag.
Ha det bra ni också.
Så härliga trädgårdsväxter du kan ha, verkar vara perfekt klimat för de flesta växter. Trädet med röda blommor, är det en kastanj av någon sort? Tråkigt med sniglar, vi får snart, de är uppe vid asfaltvägen nu. Ha det bra! Ingrid