Förra veckan meddelade jag min chef och mina kollegor att jag kommer sluta där och börja på ett nytt jobb om fyra veckor. Chefen såg fortfarande blek ut dagen efter och min närmsta kollega var ledsen men samtidigt väldigt glad för min skull. Det har varit lite för mycket frustration och samarbetsproblem på jobbet mellan olika grupper, så jag har av och till letat efter något annat ganska länge.
För några veckor sedan hörde en rekryterings-konsult av sig och undrade om jag var intresserad av ett jobb i en mindre stad väster om Oxford. Det var lite längre bort, men i stort sett allt annat verkade jättebra. När de sa att jag kunde fortsätta jobba fyradagarsvecka så kände jag att det inte fanns mycket kvar att tveka om.
Min närmsta kollega meddelade i måndags alla planer hon har för min sista tid på jobbet. Dels blir det den vanliga avskedslunchen med alla kollegor som vill följa med. Den ska vi ha på en Indisk restaurang i Didcot. Sen ska vi ha en bowling och bio-kväll i Oxford och en tjejmiddag. De två andra tjejerna som var med i samtalet tyckte det var en jättebra idé. Kanske ett knytkalas också, eller istället. Jag föreslog att vi skulle ha en kill-middag också, med bara mig och alla killarna, men då ville de andra tjejerna också vara med. Jag ska se om jag kan få dem att nöja sig med två avfirningar. Mer än så känns lite jobbigt.
Övriga aktiviteter på gång är fest på ett spa i helgen (mer om det efteråt) och nästa onsdag ska jag på spa (igen). Denna gång med mina blivande kollegor. Tyvärr ska vi bara utnyttja konferensdelen av stället då, inte spa-delen.
Och så lite allvarligare till slut. Vi är inte personligen drabbade, men Didcot Power station som ligger en km från mitt nuvarande jobb hade en stor olycka igår. För två år sedan sprängde de tre av de gamla kyltornen och nu höll de på att förbereda för att spränga ytterligare en byggnad när halva den byggnaden plötsligt kollapsade. Minst en död, flera skadade och fortfarande tre saknade.
AdWantage 