Om bara vädret är någorlunda, dvs liten risk för regn när han ska till jobbet, så brukar J cykla. Det tar ca 40 minuter. Första biten är genom vår stad, sen ut på en asfalterad gång/cykelväg på landet, vidare på asfalterade och sen grusade små bilvägar på landet för att slutligen bli en lerig stig den sista biten innan man kommer fram till området där han jobbar.
Åtminstone brukade det vara en lerig stig sista biten. Jätte-kletig sån där engelsk lera som inte ens går att skrapa av stövlarna med våld. Men för några månader sedan kom ett företag och breddade stigen och la asfalt! Lyxigt! Inte långt senare la de ett tjockt lager grus ovanpå asfalten. Det är lite oklart varför, men det kan ha att göra med att hästar kan halka annars.
Med ett tjockt lager grus gick det ju inte längre att cykla särskilt bra, dessutom var det bara beställt ett tunt lager, så företaget som gjort jobbet fick komma och plocka bort merparten av gruset igen.
Äntligen verkade allt perfekt. I flera dagar, tills J en dag skulle cykla hem och hade punktering. Jag kom och hämtade honom och cykeln.
När J lagade punkteringen hittade han ett antal vassa flinta-skärvor
Det finns en cykelförening på området där J jobbar. De sysslar bland annat med påtryckning för att få bättre cykelvägar till området. J gick in på deras hemsida och insåg att han var långt ifrån den enda som fått flintaskärvor i däcket. Gruppen hade till och med döpt sträckan ”Puncture Alley”.
Efter att lagat däcket såg J till att leda cykeln förbi Puncture Alley. Efter några dagar kom det upp en skylt som varnade för punktering och rådde folk att cykla på sidan om vägen (dvs i det leriga diket). Det är ju inte särskilt kul att varken leda cykeln eller vingla i diket. Ännu mindre att göra det två gånger om dagen, dag ut och dag in, så efter ett tag började han chansa och cyklade i gruset istället.
I fredags kväll när det började närma sig middagsdags ringde han och undrade om jag kunde komma och hämta honom i skogen ovanför East H. Punktering igen. Jag trodde att du alltid gick den biten, sa jag. Han mumlade något till svar.
Det var en stjärnklar kväll och inte så jättekallt, så det var rätt ok ändå. Dessutom hade jag bett barnen ordna med tacos medan jag hämtade J, så det var trevligt att komma hem också.
När jag var barn och vi läste om stenåldern i skolan drömde jag om att hitta en riktig flintsten. Häromkring finns det överallt, så det är inte lika fantastiskt som när jag var barn. Men ganska häftigt ändå så länge man inte får punktering. Undrar hur svårt det är att göra upp eld med ett par stenar?
Företaget som gjort iordning vägen har fått bakläxa igen. De ska sopa upp de vassa skärvorna och lägga på ett nytt tunt lager av någon lämpligare grussort. Oklart när.
J kommer inte cykla där igen förrän det är klart. Säger han.
AdWantage 