Månadsarkiv: november 2015

Sedan vi flyttade in i vårt hus för snart ett år sedan har tv-kanalerna gradvis blivit mer och mer pixlade. För några månader sedan var det så illa på de flesta kanaler att de inte längre var möjliga att titta på. BBC var fortfarande nästan ok så vi har nöjt oss med deras fyra kanaler. BBC har många intressanta program, så det har inte varit synd om oss.

I onsdags tog vi hit en expert för att se om vi behövde byta någon kabel, men det visade sig att signalen från tv-sändaren var för dålig. Vår stad ligger lite gömd bakom höjderna på the Ridgeway. Antingen skulle vi behöva en antenn som satt en bra bit högre upp eller så kunde vi köra med parabol.

Det satt redan en parabol på väggen (gissar att förra ägaren hade samma problem) så vi skickade efter en box som tar emot ”freesat” och kopplade in.

Plötsligt hade vi 173 kanaler med perfekt kvalitet. Snacka om TV på steroider! Visserligen var en del av de 173 kanaler kopior (standard, HD och standard med en timmes fördröjning), men ändå. Det tog oss en timme bara att snabbt bläddra igenom allt. Förutom alla engelska kanaler vi redan kände till (och ett par walesiska som är fullkomligt obegripliga) fanns där en massa utrikiska, som amerikanska, arabiska och ryska. Till och med en Bollywood-kanal.

J och jag satt och förundrat tittade på Bollywood ett tag; Indier i tjusiga kläder som sjöng och tjejen delade ut mat och flörtade med alla killar men mest med en. Jag har lärt mig av min indiska kollega att man aldrig riktigt får se dem pussas. Det är alltid en blomma eller något framför ansiktena när det händer, så vi satt och väntade på det. Men det blev bara nästan-pussar, mer sång och mer att tjejen delade ut mer mat till killarna. Vi insåg att vi aldrig någonsin kommer förstå det där och troligen inte titta så mycket mer på den kanalen igen.

PS. Om någon undrar över julklappar så skulle en ny potatisskalare sitta fint. Inget häftigt, bara en vanlig klassisk svensk modell.

Häromveckan hade vi en rörmokare här som installerade en avhärdare. Den byter ut kalcium och magnesium i vattnet mot natrium som inte verkar kunna fastna någonstans. Avhärdaren står under diskbänken och man behöver bara mata den med saltblock 1-2 gånger i månaden. Efter snart tre år med kalkavlagringar på alla ställen som varit i närheten av kranvatten så börjar vi nu se ljuset i tunneln, eller kanske i rören. I köket har vi numera en separat dricksvattenkran med filtrerat ganska hårt vatten (det mjukgjorda vattnet smakar inte lika gott). Vanliga kökskranen och resten av huset har mjukt vatten.

Vi fick några tabletter för att testa vattnet också. Man häller lite vatten i ett provrör, tillsätter en tablett, skakar och kollar vilken färg det blev.

Rörmokaren visade först hur man skulle göra. Som väntat blev vattnet från den separata dricksvattenkranen rött eftersom det var hårt. Vanliga kallvattnet (det mjuk-gjorda) blev så klart grönt.

lite intressantare blev det helgen efter när jag skulle visa familjen. Vattnet som stått i kallvattenkranen över natten blev helt rött. Ledningen från avhärdaren till kranen är mindre än en meter, men på insidan av alla våra rör sitter det kalkavlagringar som numera långsamt minskar i tjocklek. Kalken som sakta löses upp gör det mjuka vattnet hårt igen. Om några månader kommer troligen all kalk i rören lösts upp och då kommer vi ha mjukt vatten även när det stått i rören över natten. När vi spolade lite och gjorde provet igen så blev vattnet grönt

Men redan nu njuter vi av att kalkfläckarna i duschen är borta för gott sedan jag skrubbade bort dem. Och det går åt löjligt lite tvättmedel. Tar jag mer än en fjärdedel av rekommenderad dos för vanligt mjukt vatten så blir det för mycket lödder och tvättmaskinen måste köra en extra sköljning för att bli av med överblivet tvättmedel.

Våra ovänner sniglarna har kommit på besök igen. Efter ett par nätter med slemspår på golvet hittade vi plötsligt en morgon vi fyra stycken. Tre av dem i köket. Blä. De måste fått någon miss i planeringen och inte hunnit tillbaka till sina gömmor innan det blev morgon. Jag googlade och fick tips om att täppa igen alla små sprickor i väggarna där de kan smita igenom. Däremot ska man inte lägga ut salt på golvet för att ha ihjäl dem. Då blir det en slemmig orange pöl att ta reda på. Inte roligt. Vi lyfte ut våra fyra sniglar och kastade dem till andra sidan bäcken. Det borde det dröja innan de hittar tillbaka därifrån.

Senaste dagarna har vi inte sett fler sniglar, men mina skor står på hålet i hallen varje natt, för säkerhets skull.

Barnen och jag drabbades av lite julstämning i helgen och gick till ett ställe som säljer mycket julsaker. Barnen fick en summa var att handla för. A köpte ett stort gosedjur i form av en ren. K hittade flera fina ljusstakar och några silvriga små granar. Jag hittade en liten renskulptur som jag gillade. J har beställt julbelysning som ska hänga ute på huset. När det kommer upp så är det bara granen kvar och sen är vi beredda.

K fyllde tonåring på under höstlovet. Min lilla dotter är inte så liten längre. Tonåring och dessutom bara nån centimeter kvar innan hon är längre än mig. Hennes önskemål för dagen var pannkakor på ett amerikanskt ställe och sen glass-och-maräng-tårta med hemlagad saffransglass och vaniljglass. Eftersom J hade lite semesterdagar att ta ut (annars försvinner de till nyår utan att man får ett öre eller pund i ersättning) och det amerikanska stället bara serverar pannkakor på förmiddagarna så ordnade han med allt som behövdes den stora dagen.

Dagen innan var jag onsdagsledig som vanligt och då städade och bakade barnen och jag tillsammans. På eftermiddagen sa jag till barnen att jag skulle handla, men det var inte riktigt sant. Istället åkte jag till Didcot och hämtade mina föräldrar på tågstationen. Gissa om barnen blev förvånade när mormor och morfar plötsligt dök upp. Det är inte första gången de gör sånt. En annan gång när vi mellanlandade på Arlanda nära Ks födelsedag var de där och gratulerade. Den gången hann vi bara äta mat och glass innan vi skulle vidare. Nu kunde vi ses flera dagar.

På Ks stora dag åkte hela gänget utom jag till det amerikanska stället. J skickade en bild till mig på jobbet så jag kunde se hur bra de hade det.

Barnen gillar inte att gå på promenad med mig och J, men om morföräldrarna följer med är det helt plötsligt riktigt trevligt. Vi tog bilen upp på the Ridgeway och gick en sväng där. Vädret var härligt. A hade i läxa att fotografera ett antal perspektiv-bilder.

Mina föräldrar och mina barn gillar att spela spel, så det blev mycket sånt under helgen. Föräldrarna brukar spela nån alfapet-variant på sina mobiler och visade barnen vilken app de skulle ladda ner, så nu fortsätter spelandet efter att de åkt hem.

Förra veckan var det dags för firande igen. Den här gången var det Guy Fawkes stoppade sprängning som firas med fyrverkeri. I Oxford firades det i lördags med en stor välgörenhets-kväll. Förutom fyrverkeri var där karuseller, massa mat, självlysande leksaker, radio sände live och hade musiker på scen. Inträdet gick direkt till välgörenhet och troligen en del av pengarna för försäljning också (fast jag är inte säker). K var på födelsedagskalas hos en klasskompis och såg på ett annat fyrverkeri, men J, A och jag var i Oxford.