Månadsarkiv: oktober 2015

Senaste veckan har varit ovanligt shopp-ig. Det började med att vi hade besök av ett par kollegor från Rumänien. En av dem skulle ut och shoppa med min närmsta kollega här i England. Båda älskar att shoppa. Jag blev tillfrågad om jag ville följa med och tackade ja. Även om jag inte är så shoppinggalen så tänkte att det kunde vara trevligt att gå ut tre tjejer tillsammans. Dessutom hade jag aldrig varit i Bicester (uttalas Bister) village förut och ville gärna se det. Det är ett sånt där outlet, men mycket mer än så visste jag inte om det.

Nån timme senare var två män (våra respektive chefer) medbjudna också. Vi misstänkte att det skulle skilja lite i hur mycket affärer vi och de skulle vilja gå i, men löste det genom att snabbt besluta om en restaurang där vi skulle ses 2,5h senare och dela vi upp oss i två grupper efter kön.

Med ivriga steg gick vi in bland affärerna. Min närmsta kollega hade varnat att det var mest affärer av det dyrare slaget och jag insåg snabbt att med ”mest” menade hon ”i princip bara” dyrare affärer. Vi gick förbi Dior, Prada och annat känt innan vi hittade något som såg ut som intressant för oss. Min ena kollega hittade en favoritklänning för 1300 pund som vi övertalade henne att inte köpa. Lite senare dök en till favoritklänning upp. När hon kollade prislappen stod det 1400 pund. Jag började ana att hon hade dyr smak.

På rea-galjarna i en annan butik hittade jag en klänning jag gillade för 69 pund. En snygg påse fick man med också. I nästa butik köpte jag ett par skor och en plånbok.

De andra tjejerna var fortfarande tomhänta när en tredje favoritklänning dök upp. Den här såg lite dyrare ut än de två tidigare. De 4000 pund den kostade motsvarar ca 50000kr. Hon fick inte köpa den heller.

När vi träffade våra chefer på restaurangen hade de också ett par påsar var i händerna. Men de hade inte köpt solglasögonen för 5000 pund som de hade sett. Armanikostymen som min chef var lite sugen på blev det inget av med heller.

EN bra sak med att ha chefer med sig ut på efter-jobb aktiviteter är att de ofta betalar för maten. Däremot lyckades min kollega inte övertala någon av dem att köpa ens en av de ”billigare” klänningarna till henne.

I helgen var det dags igen. K, hennes kompis K2 och jag åkte till Reading för att shoppa. När vi väl kommit dit släppte jag dem lösa (med tillsägelsen att de skulle höra av sig om de ville gå utanför shoppingcentret vi var i). När jag tröttnat på att titta på kläder köpte jag ett par böcker och satte mig i bokhandelns café nån timme och läste medan jag stoppade i mig en pumpa-smörgås och en mugg äppel-kanel-te. Lugnt och skönt.

Plötsligt kom ett SMS om att de lämnade shoppingcentret för att gå i andra affärer. Jag funderade på om jag var en oansvarig mamma som lämnade dem vind för våg i den stora staden, men bestämde mig för att både K och K2 brukar kunna ta hand om sig. ”Tappa inte bort er bara”, skrev jag tillbaka. Men inte hade jag behövt oroa mig. När affärerna stängde stod de med en massa påsar och väntade på mig på stället vi bestämt att vi skulle ses på.

När vi kom hem från Orlando i våras så hittade vi inte bara en duva inne i huset. Det fanns även snigelspår på mattan och lite senare hittade jag snigeln i köket och förpassade den utomhus.

För några veckor sedan började det dyka upp snigelspår igen. Denna gång var det A som fick besök på sitt rum. På morgonen när han vaknade var det spår på heltäckningsmattan. Spåren var en lång slinga under hans säng, en sväng under skrivbordet, bort till dörren mot hallen och tillbaka in under sängen. Eftersom spåren inte syns på parkett så gick det inte se om den kom från hallen och gick tillbaks dit när den var klar eller om den bara gick ett varv i As sovrum.

Vi letade lite bakom och under sängen, bakom dörren och byrån, men hittade ingen snigel. Sen släppte jag in vår lilla dammsugare som effektivt sög upp alla spår.

Nån natt senare var det dags igen. Nästan samma vända; Från dörren, under sängen, under skrivbordet och tillbaka bakom dörren igen. Kanske slemmade den sig fram åt andra hållet. Det är svårt att se vad som är fram och bak på snigelspår.

Och en tredje gång. Nu hittade vi spår på mattan i hallen så vi visste att den inte bara gick i sovrummet. Denna gång vände vi i princip ut och in på As säng för att dubbelkolla att den inte sov där om dagarna. Vi plockade till och med bort ribb-botten, men ingen snigel i sikte.

Intill sängen står en akrylmålning jag gjorde för många år sedan när vi hade kulturvecka på jobbet. De som ville fick prova på att måla med akrylfärger. Ledaren hade ställt fram en vas med blommor, en kaffekopp och något mer på ett bord som vi skulle måla av. Jag visste att jag inte skulle kunna göra något som gjorde varken blommorna eller porslinet rättvisa så jag målade utomjordingar och ett ufo på en mörk planet där det rann lava.

Min kompis L tyckte utomjordingarna såg ut som sniglar så hon föreslog att det var snailiens (snigel-ailiens). Det tyckte jag passade bra. Nu när vi plötsligt hade snigelspår från någons nattliga räder började vi kalla den nya inkräktaren för snailien också.

I hallen finns ett litet hål vid en list och när vi hittade spår i närheten av den började vi undra om vår snailien gömde sig där om dagarna. Jag parkerade mina skor på hålet och den natten kom det inga nya spår. Inte natten efter heller. Nu har skorna stått där ett par veckor om nätterna och vi har inte sett några mer spår.

Som om det inte räckte med det så har spindlarna börjat flytta in i värmen efter sommaren. Häromkvällen dök en stor spindel upp på Ks säng när hon låg och läste. Jag fick gå på jakt med flugsmällan. Den var grov och snabb, så det tog mig någon minut att få den att sitta still på ett ställe där det inte gjorde något om jag mosade den. Med ben var den nog 6-7 cm och den såg ut som en spindel på steroider. Dan efter hörde jag på radion att det kommit in många rapporter om stora spindlar i hus. Tydligen har sommaren varit ideal för att spindlarna ska kunna växa sig stora. Man får väl säga till deras försvar att det är väldigt sällan vi har några flugor i huset. Fast vi hade gärna varit utan alla sorters inkräktare.

Visserligen har vi lite dåligt med förvaringsutrymmen i huset, men det motiverar ändå inte vad man hittar i båda barnens badrum:

K och A satt och spelade ”Rita Gissa” och K hade lite problem att se vad A hade ritat.
– Det är en sån där man har till jorden.
– Nä.
– En sån man hackar med.
– Nä.
– Ett sånt där hackspett.
– Nä.
– Som döden har.
– ?
– Dödens hackspett.

Jag tror hon menade Liemannens lie, men det var fortfarande fel. A hade försökt rita en vimpel.
”Ekorren satt i granen” gick inte mycket bättre den heller.

Veden som J beställde kom förra onsdagen. Han hade beställt torr ved och föraren berättade stolt att den var torr; han hade huggit den igår.
Det verkar som att torr ved inte betyder riktigt samma här som i Sverige. Min gissning är att här är veden torr om den inte legat upphuggen ute i regnet och ruttnat.
En del bitar verkade någorlunda torra med svenska mått mätt, så vi får väl börja elda med dem.

Sedan några veckor tillbaka jobbar jag deltid och är ledig onsdagar. Det har varit lite för mycket senaste året, så det är skönt att få tillbaka en liten gnutta hemmafruliv. Fast första ”lediga” onsdagen var väldigt fullbokad. En massa saker jag skjutit på och endel annat lyckades tränga ihop sig på en och samma dag. Följande ställen var jag till:

Bilverkstan, 2 ggr (lämna och hämta)

Barnens skola, 2 ggr (lämna glömda gympakläder och föräldramöte)

Optikern, 2 ggr (kolla Ks linser och lämna bankkontonummer för autogiro)

Banken, 1 gång (be om kontonummer)

Mataffären, 1 gång (A behövde till nån utflykt)

Tandläkaren, 1 gång (mina tänder)

Men däremellan hann jag faktiskt ligga och läsa i soffan ett tag.
Idag städade jag på förmiddagen och sen gick jag på långpromenad. En tretimmars-sväng upp på the Ridgeway fick mig nästan att känna mig som hemmafru igen.