I helgen hade Oxford öppet hus. De flesta universiteten och en hel del andra byggnader och sevärdheter håller gratisöppet några timmar eller mer en gång om året. Jag har vetat om det tidigare, men i år bestämde jag mig för att åka dit och vara lite kulturell.
Eftersom de har lite olika öppettider gjorde jag upp en plan för att se några ställen som verkade intressanta och som ligger i samma ände av stan.
Bussen strax över 9 var framme i Oxford ca 10.
Campion Hall, ett jesuit-college öppnade 10:00
Corpus Cristi college öppnade 11:00
Queens College öppnade också 11:00
Magdalen College öppnade 12:00
Holywell Cemetary (kyrkogård) öppnade 14:00.
En lunch (turkisk pizza med mycket persilja) hann jag med mellan Queens och Magdalen. Tyvärr blev jag så mätt att jag inte orkade med en glass på vårt favoritställe innan jag åkte hem. Lite snopet.
Efter några skolor blev det tydligt att de var väldigt lika på många sätt.
Alla hade innergårdar med planteringar omgivna av stenhus i den typiska beige-gula Cotswolds-sandstenen som Oxford med omgivningar (Cotswold) är känt för.
Alla har ett kapell som är inrett i samma stil. Oftast med en portal-likande grej en bit in i rummet.
Predikstolarna verkar ha samma tillverkare utom jesuiternas.
Alla skolor jag sett bilder från har ett tjusigt bibliotek med mycket trä, men de flesta var bara öppna för förbokade visningar.
Men det fanns lite små, ibland riktigt intressanta och roliga skillnader.

Queens college hade mitt favoritkyrkfönster där man ser Kristi himmelsfärd, eller åtminstone hans fötter.

Magdalen college har en av de två äldsta kopiorna av sista nattvarden. Den är målad av en av Da Vincis lärjungar och är i mycket bättre skick än originalet. T ex är Kristi fötter inte kapade för att man ville lägga till en dörr där.

Magdalen College var nog min favorit, men det berodde inte på toaletterna. Insidan på toan såg ut som vilken rastplats som helst som bara blivit ommålad ett par gånger sedan den snabbt smälldes upp för 25 år sedan-
Kyrkogården inte så jätte-intressant. Den såg ut som gamla engelska kyrkogårdar gör mest med stenar på sned och en massa björnbärsgrenar och annat ogräs. Guiden berättade om alla ”kändisar” som låg begravda där, professorer, upptäcktsresande, science fiction författare, affärsmän. Inte ett namn kände jag igen förrän han nämnde Blackwell som i grundaren av bokhandelskedjan.
När jag kom hem höll K och J på att skruva ihop vårt nya vedförråd.
De hade lekt rockstjärnor och slagit sönder några gamla stolar också som vi ska elda upp.



















