När vi ätit middag försöker vi få barnen att hjälpa till att plocka undan. Vissa dagar går det bra, andra lite trögare. På sistone har det gått bättre sedan K hittade på ett roligare sätt att göra det.
”Först gör man så här”, sa hon och lyfte besticken från tallriken och höll dem i luften. Vi andra gjorde lika dant och undrade vad som var på gång.
”Sen gör man så här”, sa hon och höll sin tallrik över mitten av bordet. Vi andra hängde på och ställde våra tallrikar på hennes.
”Sen gör man så här”, sa hon och la sina bestick på tallrikshögen. När vi gjort lika dant bar hon högen till diskmaskinen och stoppade in allt.
Sedan dess har barnen kört med ”Först gör man så här” ganska ofta.
Igår var det torsdag med ärtsoppa (finns bara grön att köpa färdig) och pannkakor. När vi ätit klart soppan höll J och jag lite hoppfullt upp våra skedar i luften. Barnen hängde på med sina skedar, men det var ingen som frivilligt höll fram sin tallrik för att samla ihop allas.
Från köksbordet kan man se ut till vår garageuppfart och plötsligt upptäcker vi att det står en man och en kvinna där ute. Inte väntar vi besök eller någon leverans. Så upptäcker jag att mannen har en prästkrage (nej, inte blomman) och anar vad som är på gång.
Jag går och öppnar och de ber om ursäkt tusen gånger för att de stör mitt i maten. OK då, bara nästan tusen gånger. De ville bara hälsa oss välkomna i Wantage och lämna över lite broschyrer om kyrkan. De fick de så gärna.
”Det var en intressant sked-ritual ni har”, sa de när de var på väg att gå, så jag var tvungen att förklara vad den gick ut på. Gissar att den skandinaviska sked-ritualen blir något de kommer berätta vidare när de pratar om intressanta möten med nyinflyttade.
AdWantage 