Månadsarkiv: juni 2015

Förra helgen (fredag-måndag) var A och hans klass på skolresa. De åkte buss drygt en timme söder ut, nästan till havet. Där var de på en aktivitets-lägergård och aktiverade sig. A hade ingen kamera med, men berättade lite grann och resten får vi bara gissa oss till.
Häftigast var en jättehög gunga och att klättra upp i ett torn och, iförd klättersele, kliva rakt ut i luften och åka linbana ner.
Blötast var det att bygga flottar med hjälp av små plasttunnor. Även om den flöt ganska högt från början så man kunde sitta och dingla med benen så blev fötterna (och gymnastikskorna) snabbt blöta när alla lagkamraterna kommit upp på flotten också. Det andra laget i dammen hade en flotte som inte höll så länge. Då såg de till att flotten som A och hans lag hade också gick sönder. Genomblött men kul.
A berättade att hans gymnastikskor hade fått stå ute och torka den natten. Nästa dag när han satte på sig dem var de fortfarande blöta. Nästa kväll var de också blöta, så de fick tillbringa en till natt ute. Dan därpå var de faktiskt torra när A satte på sig dem.

Nu i helgen har vädret varit lite trist så vi har varit husliga. A bakade, med viss assistans från mig, en smarrig nutellakaka.

I helgen har vi blivit med husdjur också. Den lilla parveln låg stilla under skänken i flera timmar innan han vågade sig ut på upptäcktsfärd i huset. Först lite försiktiga varv i köket. Sniffar på allting. Han lyckades backa in under en stol och fastna. Men med lite hjälp kom han loss. Sen ut i hallen. Mattan där var lite läskig, då var det mer spännande i badrummet. Han lyckades kravla in under soffan, men kom inte ut igen. Jag var till slut tvungen att lyfta upp soffan. Efter att ha tittat till A i hans rum var det dags att krypa in under skänken i köket igen och hämta nya krafter.

Vi har insett att det krävs lite undanplockning av trasmattor och högre ben på soffan för att han ska kunna städa ordentligt. Så helt automatiskt är det inte. Men jag kan tycka att det är ganska trevligt att sitta i soffan och se på när den far runt. Även om jag måste rädda den när den fastnat. Planen är att den ska städa när vi är på jobb och skola. Tills vi fixat längre ben får vi väl pallra upp soffan på lite böcker eller något annat lämpligt.

Min morfar somnade nyligen in för gott och i förra veckan var vi till Värmland på begravning. Mer om det längre ner.

K har växt ordentligt på senare år. Det är inte många centimeter kvar tills hon går om mig. Hon behövde nya fin-skor till begravningen och hittade ett par med både lite platå och klack. När hon provade dem här hemma såg hon plötsligt ner på mig. Det kändes konstigt. Som tur var hade jag redan ett par svarta fin-skor med tillräckligt hög klack för att gå om henne igen.

Ks längd har gjort att hennes gamla cykel ser lite fjuttig ut. Hon hade sett ut en favorit på internet i klassisk farmorsstil. Hon skrev ut en bild på den och sen gick vi till lokala cykelhandlaren som säljer det märket. Tyvärr hörde Ks cykel till Norden-sortimentet, så de kunde inte köpa in den. Däremot var de villiga att skruva ihop den (mot en kostnad) om vi kunde ordna så att den skickades hit.

Jag gjorde som vanligt, ringde min snälla mamma, la huvudet på sned och frågade om inte hon kunde tänka sig att kolla upp om det var möjligt att få hit favoritcykeln. Det visade sig att de kunde sälja den omonterad i en låda lämplig för flygfrakt, men själva frakten var vi tvungna att ordna med själva.

Efter lite fler undersökningar som bland annat min bror, frakt-experten, var inblandad i så kom vi fram till att det var klart billigast att ta med den som udda-bagage på flyget (0kr extra istället för några tusen). Cykelfirman gav oss mått på lådan de skulle skicka cykeln i. Det var inom flygbolagets gränser. För att kolla om vi skulle kunna få hem den från Heatrow tog J ut mittensätet bak på vår bil och mätte. Vi skulle ha 2cm marginal på höjden och inte mycket mer på längden och bredden. För säkerhets skull bokade han en ganska stor hyrbil också.

Som jag skrivit tidigare skickade vi barnen till Sverige och mina föräldrar redan i måndags. I torsdags flög J och jag till Sverige, men direkt till Js släkt i Närke. I fredags åkte vi till Värmland och strålade samman med barnen, mina föräldrar, mina bröder och lilla M vid min mormors grav. Jag hade inte varit där sedan begravningen för två år sedan och hade inte sett graven, bara hört talas om den fina naturstenen.

I karavan – husbilen med våra föräldrar först, sen tre bilar med syskonen i – åkte vi till en restaurang och åt lunch och sen vidare mot byn där morfars begravning skulle vara.

En liten bit till så var vi framme vid kyrkan.

Efter begravningen åkte de flesta av barn, barnbarn och ett barnbarnsbarn hem till morfars fru. Många i den delen av släkten har jag inte sett på länge, eller alls. Det var trevligt att få lära känna dem lite bättre.

Innan vi tog med oss barnen och åkte tillbaka till Närke så försökte vi flytta över Ks cykel från husbilen till vår hyrbil. Det gick inte alls. Inte nog med att hyrbilen hade något lägre bagageutrymme, vi var ganska säkra på att lådan var högre också. Lådan med cykeln fick åka in i husbilen igen och vi fick ett löfte om att de skulle komma med den till flygplatsen när det var dags för oss att checka in.

Nästa dag tittade vi förbi hos Js bror M. Hans söner hade växt och kojfiskarna i stora dammen var fler än någonsin trots att fiskgjusen tittar förbi i stort sett varje dag och tar ett par stycken.

På eftermiddagen åkte vi till flyget, fick cykellådan av mina föräldrar och försökte checka in den. ”Är däcken tömda på luft?” undrade mannen i incheckningen. Det hade vi ingen aning om. Så det var bara att bryta sig in i den väl förslutna lådan. De var inte tömda, men vi lyckades ordna det utan att behöva ta upp cykeln. Vi fick lite tejp och snöre och lyckades få ihop det någorlunda igen.