Första morgonen i Orlando var vi lite sega. Men vi hade ju äventyr som väntade, så det var bara att tvinga sig upp. Vi hade lovat barnen att om de var snabba upp på morgonen så skulle de hinna bada i poolen innan frukost. Det blev inget bad den här morgonen.

Utsikten från poolen var inte alls vad vi väntat oss. Istället för skog var där en dal med golfbana.
Senare läste vi att området vi bodde i, ”Southern Dunes”, hade en golfbana som kommit högt upp i flera amerikanska rankningar. Innan hade det varit apelsinodling här, men när den frös ihjäl en tuff vinter på 90-talet så bestämde de sig för att göra golfbana istället. Sand i fin färg fanns redan där, det var bara att flytta runt den lite för att få de perfekta golfbane-höjdsklinaderna.
Efter frukost åkte vi till stället där vi fått veta var vi skulle bo. Det var inte bemannat kvällen innan, så det var lite papper att skriva under nu när någon var där.
Sen åkte vi äntligen till Disneys Magic Kingdom. Både Disney och Universal har flera parker här. Magic Kingdom är den som är mest lik Disneyland i Kalifornien där vi varit förut. Barnen ville absolut dit och jag tyckte det var bra att mjukstarta med något som vi kände igen.
Väl inne i parken tog vi en snabb vänster, gick förbi ett antal ställen vi nästan kände igen (många attraktioner är samma i båda parkerna och ligger då på ungefär samma ställen i förhållande till varann) och längst bort stannade vi vid Big Mountain Railroad. Där var det någon timmes kö i värmen innan vi fick åka berg-och-dal-bana genom ett häftigt bergslandskap.
Intill låg en ”flume ride”, också med nån timmes kö, och jätteskönt att bli lite nedstänkt när man åkte genom vattnet.

A kollar kartan och K har vätskepaus. Det gick åt ett antal flaskor vatten per dag i värmen (oftast 27-32 grader mitt på dan).
Efter lite lunch gick vi till andra änden av parken för att åka Space Mountain. 105 minuter kö stod det, så vi tog en annan så länge (en som vi inte åkt i Kalifornien). När vi kom nästa gång var det ”bara” 90 minuters kö, så då åkte vi den. Hela banan är inomhus i ett stort mörkt rum där allt man ser är ”stjärnor” och allt man hör är egna och andras vagnar som far omkring och egna och andras skrik. Det var kul, men skulle jag åka den två gånger i rad hade jag nog behövt åksjuketabletter.
Vi hann med glass och ett par åkturer till innan alla var fullständigt utmattade och ville hem till poolen.



