Min pilateslärare R har uppnått bröllops-ålder. Den där åldern där man går på bröllop stup i kvarten för en stor del av de man känner är i giftas-ålder. I mars var det en kusin som gifte sig och nu är det en kompis som det ska möhippas för.
R är av indiskt ursprung, och de verkar ta bröllop på betydligt mer allvar än svenskar och engelsmän. Det senaste bröllopet tog tre helger i anspråk. Alla tre i norra England. R försökte komma undan ena resan till norra England för de skulle bara vara där på lördagen. På söndagen skulle bröllopet firas i Bristol. Men det gick inte an att smita för fotograferingen skulle vara den lördagen och alla kusiner måste vara med.
Helgen då det var dags att besöka templet för själva vigselceremonin var R magsjuk. Hon lyckades övertyga bruden att de inte skulle åka i samma bil till templet för att inte brudens klänning skulle lukta. Istället satt R och spydde i en påse i en annan bil. Hon missade stora delar av ceremonin också. Bortsett från den dagen hade det varit väldigt kul.
Nu i påsk är det dags för möhippa för nästa brud. Hela tjejgänget ska till Alperna och åka skidor en vecka. En av dem har åkt skidor tidigare. De andra har inte en susning. R har lånat kläder och hjälm för säkerhets skull och räknar med att ramla många gånger.
Hon ångrar lite att hon tackat ja till möhippa nummer två för samma brud. Hon kommer bli ruinerad även om den andra ska vara i England. Själva bröllopet kommer i alla fall bara vara två helger.
Idag när jag kom till jobbet stod det ett fat med massa havreflarn på mitt skrivbord. Det var lätt att gissa vem som bakat dem. Igår hade min bulgariska kollega (han med armbanden) berättat att han gillade havreflarn. Han hade blivit bjuden på det hos kompisar och visste att de fanns att köpa på IKEA.
En sak han gillade särskilt med dem är att de är lite salta blandat med det söta. Jag hade aldrig tänkt på havreflarn som lite salta. I Sverige används nästan alltid saltat smör, men i många länder är det osaltade smöret det vanliga. Om man hittar ett översatt recept brukar det stå osaltat smör plus lite salt. Han hade hittat ett recept på svenska och kört det genom google översatt och trots att det var på svenska i original skulle man tillsätta salt.
Tillbaka till i morse och kakfatet igen. Jag åt inte upp alla själv (bara tre). De smakade faktiskt lite salt. Lite onödigt mycket salt, men de var väldigt goda ändå. Resten ställde jag i köket på jobbet med en lapp om att N bakat svenska havreflarn. Nästa gång jag tittade var det bara ett tomt fat kvar. Och lappen förstås.
Vårt rosa träd blommar för fullt, men vinden gör vad den kan för att riva av blombladen.
AdWantage 