För att bibehålla den rätta julstämningen gäller det att inte titta ut medan det är dagsljus.

Föräldrarna bestämde att hela familjen skulle med på promenad i det soliga vädret. Barnen var lite tveksamma, stövlarna för små eller för fula, men efter lite övertalning kom vi iväg.

Vi tog bilen upp på höjderna. Planen var att parkera i en liten by och gå en runda på 3-4 km. När vi kom till byn var vägen för smal för att parkera på. Vi åkte förbi en pub där ”alla” verkade vara. Vuxna satt på bänkarna utanför och barnen sprang omkring och lekte. Ett väldigt o-svenskt sätt att fira jul, men det såg ut som att alla hade det trevligt. Strax efteråt insåg vi att bara hälften av alla hade varit vid puben. Andra halvan av byn var ute och gick med sina hundar. Uppskattningsvis en hund per två promenerare. Vi fick köra sakta så promenerarna hann upp på trottoaren med alla sina hundar.

Mot slutet av byn var grinden till ett fält öppen. På staketet stod det att det var parkering och på fältet stod ett antal bilar parkerade. Det såg lite privat och provisoriskt ut, så vi körde vidare.

Ett tag funderade vi på att vända, men för att minimera krånglet körde vi vidare till ett ställe där vi varit förut, parkerade där och klev ut. Barnens skeptisism hade inte minskat av att planen ändrats, men helt plötsligt såg jag att A hade ett stort leende på läpparna.

Promenaden började med uppförsbacke (Är det långt kvar?), en sväng till höger (Äntligen en stor sten man kan vila på), sen en lång ganska platt sträcka (Är det långt kvar?), en skarp sväng höger (Stor pöl med lera!) och slutligen en lång nedförssluttning. Nästan hela sträckan var förbjuden för motortrafik. Nedförsluttningen hade fyra djupa parallella hjulspår lagom för en fet SUV eller två. Inte så att två bilar kunde passera varann, bara så att de hade en möjlighet att välja mellan att köra lite mer åt höger eller lite mer åt vänster.

Vi går och balanserar på gräset mellan de djupa hjulspåren när tystnaden plötsligt bryts av en ilsket skällande liten vit hund som rusar mot oss. Han verkar inte särskilt ilsk när han väl kommer fram till oss. Bara lite skällig. Strax efter kom en tystare hund av rufsig varg-typ och långt borta ser vi en dam som leder en cykel och ytterligare tre hundar i olika färger och storlekar.

När vi möter damen undrar hon om vår son blev rädd för hunden, men vi säger att det inte var någon fara. Sen kommer en fet SUV upp bakom henne så vi är tvungna att kliva upp på sidan med hundar, barn, cykel och allt. Damen muttrar något om att han kör här varje dag trots att det är förbjudet. Sen önskar hon oss vänligt god jul och går vidare med cykeln och alla hundarna.

Både J och jag tänkte att damen vi just mött skulle passa alldeles utmärkt i en engelsk mord-serie som hon som går runt och ser allt som händer. Han i SUVen hade kunnat få vara med också som mannen som alla tycker illa om.