Plötsligt är jag bilägare för första gången i mitt liv. J har lite mer erfarenhet. Han ägde en bil i sin ungdom, men den var redan skrotad när jag dök upp i hans värld. De senaste två åren har vi haft hyrbil. Det känns som en bra förberedelse inför ägandet.
Förra veckan började J leta bilar på nätet. Vi är medlemmar i något liknande Råd och rön och där fanns nästan oändligt med information om olika bilsorter och skillnader mellan olika årsmodeller. Mitt krav var en smal bil för jag tycker vägarna och parkeringsplatserna här är alldeles för smala.
På lördagen for vi till ett ställe i Swindon som hade ca 1000 halvnya bilar i lager. Målet var att bestämma om vi ville ha en vanlig bil eller om vi skulle satsa på en liten suv. Fördelen med många suv:ar är ett något högre baksäte som ger bättre sikt framåt för passagerarna. Js favorit var en traditionell BMV som var väldigt trevlig att köra. Den blev nedröstad av de som satt i baksätet. Resten av familjen gillade en liten svart Nissan Juke med röda detaljer invändigt. Den var bara så cool och hade hygglig utsikt från baksätet. J, som inte kunde sitta med huvudet rakt upp i baksätet, tyckte diplomatiskt att vi skulle titta på något mer ställe innan vi bestämde oss definitivt.
På söndagen for vi till ett ställe utanför Oxford där det fanns flera bilaffärer, var och ett med sitt märke.
Vid det här laget började vi lära oss hur det går till när man provar bilar:
1) En anställd erbjuder något att dricka (kaffe, te eller choklad?)
2) Man sitter en stund och pratar igenom sina önskemål som skrivs ner på ett papper
3) Man får förslag på lämpliga bilar och går sen och tittar på dem
4) Man blir erbjuden att provköra
5) Körkortet kopieras och kanske får man skriva under något mer.
6) Den anställde kör ut bilen till vägen
7) Man byter plats med den anställde och får sen provköra ”varvet” som är både stads och motorvägskörning
8) Väl tillbaka får man berätta att man vill fundera lite mer
9) Man får hälsa på den anställdes chef och uppmanas ringa till den anställde eller chefen om man undrar något mer. Man får även säga att det är ok att de ringer upp om ett par dagar och frågar om man tänkt klart.
På Toyota-stället provkörde vi en Verso. Den hade bra sikt från baksätet och var väldigt rymlig. Dessutom kunde man luta ryggen på baksätet något bakåt vilket kändes väldigt skönt. Litet bord med mugghållare var en bonus även om föräldrarna aldrig skulle tillåta något annat än vatten att dricka där. Den hade två löjliga bonussäten i bagaget som jag aldrig tror vi skulle använda, men fällde man ner dem var bagageutrymmet hyggligt stort. Den var några cm smalare än bilen vi hyr nu, men J tycke att det kändes som att köra en buss. I Råd och Rön-motsvarigheten beskrevs den som fruktansvärt praktisk och pålitlig men inte särskilt kul.
A fick provsitta en Toyota som han verkligen gillade.
På Ford-stället provkörde vi en C-Max. Inte riktigt lika lyxigt i baksätet, men den fick i alla fall godkänt av J för körbarheten. De hade tre C-Max inne, med lite olika ålder och mil. Den nyaste var just prissänkt, så där kunde de inte göra så mycket mer, sa försäljaren. Jag tolkade det som att priset på de andra två var förhandlingsbart.
På hemvägen stannade vi på ett BMW-ställe och provkörde en X1. Helt värdelös sikt från baksätet, trots att den också var lite högre, så till Js stora sorg gick den bort.
Måndag och tisdag funderade J och jag på om vi skulle satsa på Verso med det bättre baksätet eller C-Max med bättre köregenskaper och bagageutrymme. Under tiden hann Toyota-säljaren ringa två gånger. Andra gången för att han ville bara berätta att de just sänkt priset på Verson. Ford-säljaren ringde också och undrade hur långt vi kommit i funderingarna.
Tisdag kväll bestämde vi oss för Forden. Mer än 90% av gångerna bilen kommer användas är det jag som ska köra till jobbet och då är det viktigare att jag har något lättkört än att ryggstöden i bak går att luta.
Å, nej, då blir jag tvungen att ta livet av mig, sa Toyota-säljaren när han ringde nästa dag och J framförde den tråkiga nyheten.
Eftersom säljaren antytt att det fanns prutmån så kände J sig tvungen och lyckades få med lite extra garanti mm i priset.
I morse for J och jag dit för att hämta vår bil. Vi tackade nej till (blaskigt engelskt) kaffe för vi hade just druckit. Gick igenom en massa papper, skrev på papper, betalade och gick ut till bilen. Säljaren visade alla finesser och ställde in våra favoritradiostationer och några till. Förutom automat-växel har den automat-vindrutetorkare och automat-lyse. Nån av hyrbilarna vi haft hade automatstart när man råkat få motorstopp. Det var bra, men med automatväxel borde jag klara mig utan det. Automatisk ljuddämpning av passagerarna i baksätet kan också behövas ibland, men det ingick inte. Tre auto i en bil får väl duga. J hälsar för övrigt att Das Auto betyder skit-bil på tyska.
Så här vintertid är eluppvärmda fram och bakrutor trevligt också. Vi förfäras lite över britternas ”jag häller bara en hink varmvatten över rutan så behöver man inte skrapa”. Eluppvärmda säten fick vi tyvärr klara oss utan. Det verkar bara vara standard i Volvo.
För den etymologiskt intresserade kan jag meddela att både car och kärra kan härledas till ett ord för vagn som romarna snappade upp när de var ute och krigade med kelterna. Automobil hittade däremot fransmännen på genom att kombinera de latinska autos och mobilis. Allt enligt denna sida.
AdWantage 