Jag är väldigt förtjust i fördomar, åtminstone de många roliga fördomar som finns. T ex när man går på sportaffärer så inser man snabbt att Pilates är något som går ut på att alla seriösa pilatesutövare ska köpa dyr utrustning med jämna mellanrum. Varje gång man går förbi den hyllan är det någon ny sorts boll, ring, platta eller båge i rosa eller ljusblått som säljs för hundratals kronor.
För ett tag sedan när jag ramlade över ett youtube-klipp med pilates och fick för mig att jag skulle prova så fick jag höra Js fördomar också: Låtsasträning för kvinnor som vill se sportiga ut men inte orkar träna på riktigt. Man ligger på sin fina matta och lyfter sin fina boll lite upp och ner medan man ler. Och så känner man sig lite duktig.
Att jag ändå bestämde mig för att börja beror dels på att det är kul att ifrågasätta fördomar, dels för att när jag kollade upp det lite mer insåg att det är bra rygg- och mag-träning. Vilket jag kan behöva. Och träningsstället ligger ett kvarter bort.
Nu när jag gått ett antal gånger, kommit hem utmattad och dessutom regelbundet haft träningsvärk på nya ställen, så har J blivit av med sina fördomar. Det är inte låtsasträning jag går på. Men mina fördomar lever glatt vidare. Det är en vansinnig massa utrustning man använder varje lektion och skulle man vilja ha lite hemma för att öva mellan lektionerna så blir det snabbt väldigt dyrt. Som tur är så är stället jag går till inte jättetrendigt, så man kommer undan med vanliga strumpor. Ingen har svindyra färgglada pilatesstrumpor som är som fingervantar, fast för tårna. Men kanske man skulle önska sig en rulle eller boll i julklapp. Den Wobble Air Stability Cushion jag redan köpt använder ju hela familjen. De små prickel-bollarna (tre stycken för åtta pund) är också uppskattade här hemma.
AdWantage 