Nu sitter jag på flygplatsen i Flint och väntar på planet som ska ta mig tillbaka till Chicago. Framåt lunchdags imorgon landar jag förhoppningsvis på Heathrow.
För att inte oroa er i onödan har jag tidigare låtit bli att skriva att jag varit i Flint. Staden är känd för sina nedlagda bilfabriker och sin mycket höga kriminalitet. De ligger i toppen av USAs kriminalitetslista. Så när chefen frågade mig om jag ville åka dit visste jag att jag inte skulle kunna promenera runt fritt som jag brukar och att det ofta är knarkare på akuten. Då och då får de in knivskurna eller skottskadade också.
Medan jag funderade på mitt svar googlade jag lite och hittade information om att bara man vistas i rätt områden så är det ok. Jag tittade på kartan över farliga områden och konstaterade att sjukhuset låg mitt i ett av de farligaste. Hotellet som bokades låg på ett bra ställe i alla fall.
Det hela kändes inte jättekul, men när jag fick veta att en återförsäljare (T) skulle med blev jag lite lugnare. Han hade varit där flera gånger innan och skulle hämta och lämna mig på hotellet. Då behövde jag inte oroa mig för att hamna på något farligt ställe av misstag i alla fall.
På akuten såg jag aldrig några uppenbara knarkare. I fredags förra veckan hade en äldre man blivit ihjälskjuten i sitt hem i samband med ett rån, men medan jag var här var det inga skottskador vad jag märkte.
T pratade med några unga militärer som var där som en del i sin utbildning. De sa att detta sjukhus var ett av de absolut bästa för militärer att komma till, just för sjukhusets vana med skottskador. Fast en av dem sa också att det minskat från 65 härom året till 19 nu. Egentligen bara bra men det minskade deras chanser att träna.
För att komma in på akuten fick patienterna passera genom en kontroll så ingen kunde ta med sig vapen dit in i alla fall.
Det enda elände jag såg (förutom en massa krassliga människor som ju ofta samlas på sjukhus) var en del av husen vi åkte förbi. Eftersom stan minskat sin folkmängd finns det många tomma hus med förspikade fönster som bara står och förfaller. Särskilt i området kring sjukhuset.
Sammanfattningsvis är jag faktiskt väldigt glad jag kom hit. Inget farligt hände. Jag har sett massor av intressanta saker, jag har lärt mig en hel del om hur vår produkt fungerar på ett sjukhus och jag har haft väldigt kul med surfarkillen T som gillar språk men inte kunde uttala våg eller hav på svenska. Hans sju sjösjuka sjömän lät mest som sju-sje-sju-ske-sju. Konstigt nog klarade han Örnsköldsvik bättre än Ö-vik. Jag fick godkänt på dude, barrel och en hel del annat jag provade.
Jag har tagit några få kort, men kameran är incheckad, så bilder får ni se senare.
AdWantage 