I fredags kväll fick jag ett SMS från J med texten “Framme” och inget mer. Men det räckte för att veta att de kommit fram till Dalarna ungefär den tiden på kvällen de trodde (sent).
Sedan dess har jag fått lite mer rapporter från honom. I sjön intill finns det någon slags uppblåst studsmatta som blev väldigt popular. De har varit en sväng till Rättvik och åkt rode loch ätit rättviksglass. Hos någon granne har de hoppat studmatta och spelat brännboll. Låter som en väldigt aktiv och rolig semester så här långt.
Min gårdag kändes inte lika aktiv och inspirerande. Här kommer en kort sammanfattning:
5:00 Väckning, sen frukost
5:30 Taxi plockade upp mig
Drygt 3h på Heathrow
Drygt 8h på plan till Chicago
5,5h på Chicagos flygplats. Skulle varit kortare, mer om det längre ner
1h på nästa flygplan
1-2h för att ta mig till hotellet som ligger I närheten av flygplatsen.
Motsvarande 3 på natten, brittisk tid kom jag i alla fall i säng. Det var väldigt skönt.
Inför den här resan körde jag min vanliga riskanalys-metod. Eftersom aldrig något av det jag oroat mig för händer, utan bara andra konstigheter, så ägnar jag en hel del tid att tänka ut och oroa mig för så mycket jag kan komma på. För en gangs skull lyckades det bara halvbra. Kanske hade jag oroat mig för generellt: “Det blir förseningar” kanske inte var specifikt nog för att planen skulle fungera.
När vi kom till Chicago såg jag att planet jag skulle åka vidare med var 20 minuter sent. Planet vi troligen skulle åka med var försenat till Chicago. En stund senare var förseningen ytterligare en halvtimme. Sen en till.
Tillslut började det närma sig. Men med mindre än en halvtimme till avgång så var det lite misstänkt att personalen inte dykt upp vid gaten. Vid det här laget borde de ju veta om planet var på väg till Chicago eller inte.
Personalen dyker upp, tiden flyttas fram 10 minuter till. Personalen försvinner. Ett plan dyker upp utanför, men stannar till för det är ingen där som vinkar in den de sista metrarna. En kille dyker upp, vinkar in och börjar fippla med gången som passagerarna ska gå ut på. Först kör han den åt fel hall, sen rätt men lite snett…
Någon av passagerarna som väntar sager åt övriga att de bytt gate. Vi går till nya gaten. Inget plan där. Men personal. Piloter och kabinpersonal dyker också upp. Lite hoppfullt. 10 minuter till på vår avgångstid. Planet kommer och vi går på. Taxar ut drygt två timmar sent. Vi var inte imponerade.
På väg upp i luften var utsikten fin över Chicago. Sen kom lite moln, men ovanför dem var det jättefint. Blandade lätta skyar, mjuka sjok och små tussar med lite solnedgångs-färger. På andra sidan sjön såg man en rad med upptornade moln. De såg ut som ulliga vita får på övre halvan och ulliga lite kammade orange-rosa får på nedre halvan.
När vi närmade oss det högsta molnet svängde piloten så vi rundade det. Molnet var det mest perfekta moln jag någonsin rundat och jag kände att den här resan var kanske värd att göra ändå. En perfekt regnbåge lite senare hjälpte också till.
Sen kom verkligheten. Leta efter bussen som skulle gå till hotellet. Hitta personal som kan hjälpa mig. “Hallå, någon där?” Ringa hotellet. Det skulle stå Holliday Inn på bussen, inte Marriott. Hoppade på nästa Holliday Inn. Åkte in till centrum och fel Holliday Inn. Chauffören trodde han gjort dagens sista körning, men efter att de i receptionen dubbelkollat att jag verkligen var incheckad på stället jag sa så var han snall och körde mig tillbaka till hotellet intill flygplatsen.
Att åka till fel hotell ingick inte i min riskanalys. Måste ta med det nästa gång.
Lite jetlaggad vaknade jag tidigt i morse. Men nu har frukostmatsalen öppnat och jag är hungrig. Snart är det dags för min första arbetsdag på akuten.
AdWantage 