A och jag har varit i London en dag. Huvudsyftet var för att hämta ut mitt nya pass på svenska ambassaden, men när man ändå är där kan man ju turista lite. Vädret såg lovande ut så jag bokade en 50-minuterstur i ribbåt.

Båten hade plats för 12 passagerare och stor filmkamera längst fram om man vill spela in en film (vilket tydligen görs då och då).
Först åkte vi en bit uppströms i lugn hastighet. Guiden berättade om husen och broarna vi gled förbi eller under. Sen vände vi och åkte nerströms i samma hastighet. Mer hus, broar och en och annan stor båt från något krig.

A njöt, men hoppades att de skulle köra lite fortare snart.
När vi kommit förbi Tower Bridge drog de äntligen upp hastigheten och gjorde ett par snäva svängar för att testa oss lite. Alla passagerarna jublade så sen drog han på igen. Det gick riktigt fort och i det varma vädret var det bara skönt att det fläktade i håret. Vi log så vi fick ont i kindmusklerna.
Sen började han göra snäva svängar. Efter ett tag så mycket att A var orolig att båten skulle välta. Jag bad föraren lugna sig lite och det gjorde han, i en minut ungefär. Sen var det lika dant igen. A var lika rädd igen så jag frågade om han hade ångrat sig vad gällde båtturen. Men det hade han inte, han ville gärna göra det här fler gånger.
När vi vänt vid Canary Warf och var på väg uppströms igen såg vi plötsligt två polisbåtar. Vi körde fortfarande med gasen i botten, så det dröjde inte länge innan vi var ikapp, körde in mellan dem och snabbt lämnade dem hopplöst efter. Allt medan James-Bond-musik strömmade ur vår båts högtalare på hög volym.