På lunchen tar kollegan M och jag ofta en promenad. Det som stoppar oss är antingen regn eller kollegor som bara måste ha Ms hjälp med något bums (det senare är faktiskt vanligast). Fem minuter bort från vår arbetsplats slutar arbetsplatsområdet och man är ute på landet på en stor äng med stigar som går runt och snett över på ett par ställen.
På sina ställen har det mesta redan blommat över, men bortre halvan är fortfarande översållad med olika sorters ängsblommor som jag inte kan namnet på.
På ena sidan ängen ligger en åker och bortanför den några hus här och där bland träddungarna. Lite för långt bort för att vi ska hinna dit på lunchen.
Tittar man åt andra hållet är vyn något mindre pitoresk…
Kolkraftdelen av Didcot Power Station, med sina sex gigantiska torn, stängde de i våras eftersom de inte uppfyllde de nya reningskraven och det skulle bli för dyrt att bygga om. Däremot är gas-delen med högsmala skorstenar kvar.
Sista söndagen i juli ska tre av de tjocka tornen sprängas (inte de som är på bilden). De andra tre kommer sprängas om 2-3 år. Först var det sagt att de skulle göra sprängandet till en speciell händelse som folk skulle få komma och titta på (på lämpligt avstånd). Men när de tänkt igenom det där med säkerhet blev det bestämt att göra det mellan 3 och 5 en söndagsmorgon för att så få som möjligt ska vara där. Jag funderar på att pallra mig upp tidigt för att vara i närheten när de spränger, men jag vet inte riktigt om jag orkar. Solen går inte upp förrän kvart över fem, så risken är att man bara hör när det händer och sen får ett stort damm-moln över sig. M försöker övertala mig med löfte om campingstolar och termos med varm choklad. Vi får se hur det går.
Avslutningsvis en bild från vår trädgård.
AdWantage 