Längtan efter en dator

När A fyllde år fick han äntligen pengar så det räckte till en ny dator. Den beställdes samma dag, men sen tog leveransen en halv evighet. I helgen var barnens farmor här och hälsade på, så A blev lite distraherad i sin väntan. Bland annat åkte vi till ett ställe strax hitom mitt jobb som har hemgjord glass. Vi var även på elektron-acceleratorn intill Js jobb på studiebesök.

På måndagen hade barnen studiedag, så J och de skjutsade farmor till flyget. På vägen hem var de på en liten djurpark med gulliga surikat-ungar.

På måndag eftermiddag dök den efterlängtade datorn upp och jag lovade hjälpa till att dra igång den. Tyvärr hade jag vid beställningen glömt att kolla att operativsystem ingick, och det gjorde det förstås inte.

Halva första kvällen gick åt till att hitta ett lagligt Windows 7 att köpa för nedladdning. Andra halvan försökte jag få in Windows i nya burken. Mitt i filexpanderingen blev det bara svart. Jag googlade och hittade lite tips, fipplade med partitioner mm och försökte ladda in igen. Nu blev det svart mycket tidigare. Googlade lite till, laddade ner något program som kunde formatera hårddisk. Mera svart. Fipplade mer, nu gick det inte längre köra lilla programmet och dessutom var det sovdags för länge sedan.

Nästa dag efter jobbet hade jag nån mer idé på något jag kunde prova, kom en bit men sen var det svart igen. J höll på med det sista på en viktig inlämningsuppgift för kursen han går, så han kunde inte hjälpa till. Googlade mer men kom inte på något. Ringde mamma (fast det hade inget med datorn att göra). Vid nattningen sa jag till A att jag kände mig skyldig att jag inte kunde fixa hans dator. Då sa han att han kände sig skyldig för att jag var tvungen att ägna hans dator så mycket tid. Vi kvittade skyldigheterna och lovade varann att inte fortsätta med det.

Tredje dagen började jag titta på det igen när J kom förbi och undrade om han skulle försöka hjälpa till nu när inlämningen var gjord. Hon som jobbat med mjukvara hela sitt vuxna liv lämnade med varm hand över till doktorn i materialteknik. Jag berättade vad jag gjort och fick några motfrågor jag inte kunde svara på. Datorn har genomskinlig sida och J tittade in där och frågade om jag sett kabeln som hängde löst…

Kabeln visade sig gå till grafikkortets fläkt (inte visste jag att den hade en egen) och plötsligt kändes det väldigt rimligt att grafikkortet överhettat och skärmen blivit svart. När kabeln satts i sin kontakt snurrade fläkten och sen gick det att få in Windows på första försöket. Åtminstone nästan.

Vi är nu på dag fyra och datorn står fortfarande och tuggar uppdateringar. Men det finns lite mer hopp än för ett par dagar sedan.

Idag är det tre månader sedan jag började jobba och det har varit lite segt. Ibland har jag funderat på att be om att få jobba deltid för arbetsuppgifterna har inte räckt för att fylla dagarna. Men den här veckan smällde det till. Så från att ha haft långtråkigt har jag nu börjat undra om jag inte borde hållit tyst istället för att erbjuda mig att hjälpa till.

En grannavdelning sysslar med lite forskningsnära grejor och min chefs chef tyckte att jag skulle hjälpa dem med en utredning som är lite bråttom. Igår fick jag lära mig analysverktyget som en på avdelningen snickrat ihop och idag plockade chefen där ihop sånt som jag skulle läsa. Om jag vill och min chef tycker att jag har tid så kan det bli en sväng till nåt universitet i London för att låna deras utrustning ett par dagar också. Min chef var nog lite för överumplad för att säga något annat än ok. Vi får väl se hur det går. Nästa vecka kan det vara något annat som är jätteviktigt istället.