Månadsarkiv: juni 2014

Ks inskolning

I kväll har vi hälsat på på skolan som K ska börja på till hösten. J och jag var där varsin gång i höstas, men det var kul att se stället igen nu när det börjar närma sig.

När vi kom innanför dörrarna blev K skickad åt vänster, föräldrarna åt höger. Det gick så fort att vi knappt hann säga hejdå, och tydligen var det meningen. Vi anmälde oss, fick lite papper och en klisterlapp med Ks klass namn. Eleverna på skolan är indelade i tre ”hus” (grupper) och K hamnade i White Horse som hon hade hoppats. Hennes Tutor Group (ungefär samma som klass, med ca 30 elever) har nummer 1. Jag tror det är 3-4 tutor groups i varje hus i varje årskurs. Hennes klass har beteckningen 7W1 eftersom hon börjar 7:an. Skolan är till åk 12, men uppdelat på tre områden i stan, så det är bara 7:or och 8:or på detta stället.

Alla föräldrar bänkade sig i aulan och fick sen lyssna en knapp timme på allt bra som kommer hända och alla papper vi måste fylla i (helst redan idag) och hur barnen nog kommer vara lite oroliga för både det ena och det andra, men att det brukar bli bra så snart de kommer till skolan.

Reglerna är lite striktare än på en genomsnittlig svensk skola. Tillåtet är ett normalstort armbandsur och två små örhängen. Inget smink, armband, ringar, hår färgat i onaturlig nyans, rakat eller för mycket hårgele. Eventuella mobiler ska ligga avstängda i väskan alltid. Ser någon lärare en mobil så konfiskeras den och man får hämta den i slutet av dagen. Händer det en andra gång samma läsår får en förälder komma och hämta mobilen. De svarta byxorna får inte vara vida eller smala eller så långa att inte de svarta skorna syns. Kjolar ska gå ner till knäna. Fast J och jag tittade på elever och kom fram till att det nog räcker att de går över knäna när de är nyköpta. Ganska många elever verkar ha växt sedan dess.

Efter en timme fick föräldrarna samlas på tre olika ställen efter vilket hus barnen hamnat i. Vi stod och pratade med några föräldrar vi kände sedan tidigare en stund och sen dök barnen upp. K kom med en tjej från hennes nuvarande klass. De var de enda som hamnat i 7W1 från hennes nuvarande klass.

Nästa punkt på programmet var att prova kläder så man beställer rätt storlek. K provade jackor, college tröjor, måttade piké-tröja och gympa-shorts. Collegetröjan kommer K att kunna tälta i, men mindre storlekar hade för korta ärmar. Det var inte tillåtet att sy in dem i midjan enligt hon som hjälpte till med klädprovningen (jag frågade). Dessutom kommer hon inte vara ensam om att se ut så där, sa damen till tröst. Piké-tröjan har en ljusblå nyans som jag tycker är snygg under den svarta collegetröjan, men både K och J tyckte att den var förskräcklig. Gissar att det bara är att vänja sig.

Sen provsmakade vi lite skollunch (trekantsmackor, vad annars) och började fylla i papper. Vi fyllde i ett tillåtelse-att-cykla-till-skolan-formulär men struntade i jag-lovar-att-uppföra-mig-på-bussen-lappen för K kommer inte åka skolbuss. Första skolveckan i höst kommer de fara till ett äventyrsställe torsdag-fredag för att lära känna varann, så det fyllde vi i och skickade med 35 pund. Är man väldigt fattig går skolan in och betalar, men annars förväntas man ha råd med det. Dessutom köpte vi en spansk ordbok. Den franska är också obligatorisk att köpa, men den var tyvärr slut. Första året läser barnen både franska och spanska, men sen kan de välja att fortsätta med bara det ena språket. Vi köpte ett White-Horse-pennfack till K också. Till och med suddgummit hade en gul häst på sig. Jag skrev inte fel; gult är det husets färg, så den vita hästen är gul.

Nästa vecka ska barnen komma tillbaka för en ”vanlig” skoldag med sin tutor group. Till den var det bara en önskad-maträtt-lapp att fylla i. K valde kyckling med ris och sötsur sås. 1.50 kostar skollunchen, men sen kanske man vill ha ett wienerbröd eller något annat gott till, så det är bra om de tar med ca 2.50.

Till slut kom vi inte på något mer att fylla i eller prova, så då promenerade vi hemåt.

Kategorier: Vår dotter K | Lämna en kommentar

Hoppfullt

Nu har vi hunnit fira Js födelsedag och midsommar. Ska jag vara ärlig var det mest J vi firade, men gänget vi brukade fira midsommar med i Sverige ringde och underhöll lite.

Vad J fick på sin födelsedag är knappast någon överraskning för de som känt honom ett tag.

Vad J fick på sin födelsedag är knappast någon överraskning för de som känt honom ett tag.


På jobbet skickade min chef en länk till en artikel om indiska drinkar (han är därifrån) och jag kontrade med en artikel på engelska om svenskt midsommarfirande. Han började läsa och snart låg pannan i djupa veck. Gör folk det här nuförtiden? undrade han. Jag antar att det var när han läste om små grodorna och hopp runt stången.

Idag hade Js jobb sommarfest för anställda och deras familjer. Hade man inga egna barn gick det bra att ta med syskonbarn eller några andra ungar man kände. Till ett hotell med stor park hade man hyrt in hoppborgar, svävare och annat kul. Glassbilen var öppen och gratis och mitt på dan serverades barbecue i den italienska trädgården (sten, lite växter, damm med fontän i mitten). I ett stånd fick man fiska ankor tills man lyckades dra upp en med W på undersidan. Då vann man en frisbie. Fast den var skev och funkade inget vidare. Hoppgrunkorna var däremot kul och många hade vuxenstorlek.

Vi började försiktigt med en grej där man skulle försöka få övriga att ramla genom att knuffa en stor kula på dem. Min balans räckte inte mer än en minut, så sen fotade jag istället.

Vi började försiktigt med en grej där man skulle försöka få övriga att ramla genom att knuffa en stor kula på dem. Min balans räckte inte mer än en minut, så sen fotade jag istället.


K kämpar för att sitta kvar på tjuren.

K kämpar för att sitta kvar på tjuren.

A klarade sig ganska länge, men tillslut gick det inte längre.

A klarade sig ganska länge, men tillslut gick det inte längre.


Här var man fastbunden i ett tjockt gummiband och sen gällde det att sätta sin röda plupp så långt fram som möjligt på kardborrbandet emellan banorna.

Här var man fastbunden i ett tjockt gummiband och sen gällde det att sätta sin röda plupp så långt fram som möjligt på kardborrbandet emellan banorna.

J lyckades sätta den i korgen en gång.  Varken barnen eller jag var ens i närheten av det.

J lyckades sätta den i korgen en gång. Varken barnen eller jag var ens i närheten av det.


Vi hade smörjt oss duktigt, så ingen blev solbränd. Däremot har både J och jag mindre brännsår på knän respektive armbåge efter att slitits tillbaka av gummibandet och ramlat lite dumt. Fast jag tycker att det var värt det. Det var riktigt kul och man känner sig så där skönt trött efteråt när man varit ute i solen och rört på sig en hel dag.

Kategorier: Resmål och utflykter | Lämna en kommentar

Längtan efter en dator

När A fyllde år fick han äntligen pengar så det räckte till en ny dator. Den beställdes samma dag, men sen tog leveransen en halv evighet. I helgen var barnens farmor här och hälsade på, så A blev lite distraherad i sin väntan. Bland annat åkte vi till ett ställe strax hitom mitt jobb som har hemgjord glass. Vi var även på elektron-acceleratorn intill Js jobb på studiebesök.

Kontrollrummet var ganska häftigt. På skärmarna ser man ringen där elektronerna far runt och i varje hörn (det är egentligen en 48-hörning) far det ut ljus när elektronerna tvingas svänga. Ljuset används för olika typer av forskning.

Kontrollrummet var ganska häftigt. På skärmarna ser man ringen där elektronerna far runt och i varje hörn (det är egentligen en 48-hörning) far det ut ljus när elektronerna tvingas svänga. Ljuset används för olika typer av forskning.


A blev fotad med en fossilkopia. Bilden kommer nog i nästa nummer av ställets tidning.

A blev fotad med en fossilkopia. Bilden kommer nog i nästa nummer av ställets tidning.


Jag gillade konsten som olika grupper och personer gjort.

Jag gillade konsten som olika grupper och personer gjort.

På måndagen hade barnen studiedag, så J och de skjutsade farmor till flyget. På vägen hem var de på en liten djurpark med gulliga surikat-ungar.

På måndag eftermiddag dök den efterlängtade datorn upp och jag lovade hjälpa till att dra igång den. Tyvärr hade jag vid beställningen glömt att kolla att operativsystem ingick, och det gjorde det förstås inte.

Visst ser den cool ut?

Visst ser den cool ut?


Halva första kvällen gick åt till att hitta ett lagligt Windows 7 att köpa för nedladdning. Andra halvan försökte jag få in Windows i nya burken. Mitt i filexpanderingen blev det bara svart. Jag googlade och hittade lite tips, fipplade med partitioner mm och försökte ladda in igen. Nu blev det svart mycket tidigare. Googlade lite till, laddade ner något program som kunde formatera hårddisk. Mera svart. Fipplade mer, nu gick det inte längre köra lilla programmet och dessutom var det sovdags för länge sedan.

Nästa dag efter jobbet hade jag nån mer idé på något jag kunde prova, kom en bit men sen var det svart igen. J höll på med det sista på en viktig inlämningsuppgift för kursen han går, så han kunde inte hjälpa till. Googlade mer men kom inte på något. Ringde mamma (fast det hade inget med datorn att göra). Vid nattningen sa jag till A att jag kände mig skyldig att jag inte kunde fixa hans dator. Då sa han att han kände sig skyldig för att jag var tvungen att ägna hans dator så mycket tid. Vi kvittade skyldigheterna och lovade varann att inte fortsätta med det.

Tredje dagen började jag titta på det igen när J kom förbi och undrade om han skulle försöka hjälpa till nu när inlämningen var gjord. Hon som jobbat med mjukvara hela sitt vuxna liv lämnade med varm hand över till doktorn i materialteknik. Jag berättade vad jag gjort och fick några motfrågor jag inte kunde svara på. Datorn har genomskinlig sida och J tittade in där och frågade om jag sett kabeln som hängde löst…

Kabeln visade sig gå till grafikkortets fläkt (inte visste jag att den hade en egen) och plötsligt kändes det väldigt rimligt att grafikkortet överhettat och skärmen blivit svart. När kabeln satts i sin kontakt snurrade fläkten och sen gick det att få in Windows på första försöket. Åtminstone nästan.

Fläktsladd (bild tagen underifrån)

Fläktsladd (bild tagen underifrån)


Vi är nu på dag fyra och datorn står fortfarande och tuggar uppdateringar. Men det finns lite mer hopp än för ett par dagar sedan.

Idag är det tre månader sedan jag började jobba och det har varit lite segt. Ibland har jag funderat på att be om att få jobba deltid för arbetsuppgifterna har inte räckt för att fylla dagarna. Men den här veckan smällde det till. Så från att ha haft långtråkigt har jag nu börjat undra om jag inte borde hållit tyst istället för att erbjuda mig att hjälpa till.

En grannavdelning sysslar med lite forskningsnära grejor och min chefs chef tyckte att jag skulle hjälpa dem med en utredning som är lite bråttom. Igår fick jag lära mig analysverktyget som en på avdelningen snickrat ihop och idag plockade chefen där ihop sånt som jag skulle läsa. Om jag vill och min chef tycker att jag har tid så kan det bli en sväng till nåt universitet i London för att låna deras utrustning ett par dagar också. Min chef var nog lite för överumplad för att säga något annat än ok. Vi får väl se hur det går. Nästa vecka kan det vara något annat som är jätteviktigt istället.

Jag behöver bara läsa de två första kapitlen i den här tegelstenen. Sen fick jag en artikel på 50 sidor jag ska läsa också...

Jag behöver bara läsa de två första kapitlen i den här tegelstenen. Sen fick jag en artikel på 50 sidor jag ska läsa också…

Kategorier: Jobb, Resmål och utflykter | Lämna en kommentar

Ks skolresa

Trött, hes och ganska nöjd var vår dotter efter skolresan.

I fredag förmiddags åkte hela klassen buss mot sydkusten. Målet, ett lägerställe nära Weymouth, låg tre timmar bort, så de hann äta sin medhavda lunch på en rastplats på vägen.

Väl framme lassade de in sakerna i rummen där de skulle bo. I förväg hade alla fått lämna in önskemål på två rumskompisar. K fick de hon önskat plus några till. Totalt var det 6 tjejer i rummet. De hade kommit överens om att inte ligga och prata på nätterna och klarade det bra. Det var nog tur, för dagarna var fulla med aktiviteter.

Klassen delades in i två grupper och sen hann varje grupp med två aktiviteter före och två efter lunch. Dessutom spelade de spel på kvällarna. K:s favoritgrej var en jättehög gunga där två satte sig samtidigt. Sen drogs den upp högt upp i luften. Väl uppe kunde de som satt i gungan trigga nån grej så de lossnade och for iväg neråt. Läskigt och roligt. Varje par blev uppdragna två gånger, men K hade gärna gjort det mer.

En aktivitet gick ut på att krypa runt i tunnlar under marken. K och några till placerade ut koner i tunnlarna och sen skulle några andra krypa runt och hitta konerna. En annan gång fick de klättra upp för en hög stolpe (med sele på sig så klart). Väl uppe ställde man sig på en plattform och därifrån skulle man hoppa rakt ut i luften mot en boll. Fast bollen var för långt borta för att nå, konstigt nog. Efter det blev man nerhissad i selen. K har ju tränat klättring förr och brukar inte vara höjdrädd, så hon klarade det bra.

En dag fick de ge sig ut i kajaker på havet, fast bara nära land där det var ganska lugnt vatten. Utanpå vanliga kläderna drog de på sig våtdräkter (och flytvästar antar jag). K hamnade först i en en tremanna tillsammans med en klasskompis. Fast K tyckte att hon fick göra större delen av jobbet själv, så sen bytte hon till en enmanna för att slippa den extra vikten. En av ledarna på stället roade sig med att tippa i några av barnen i vattnet. K drabbades, men tog det med fattning. Fast sen gav hon igen genom att paddla på den ledarens kajak och skvätta vatten på honom.

Maten var fantastisk, enligt K. Gissar att alla uteaktiviteter ökade på hungern också. Det var ett avancerat kösystem med en bred brun linje på golvet som man skulle följa. Ibland tog linjen slut och fortsatte sen lite längre fram. Då var man tvungen att vänta tills det fanns plats på andra sidan innan man gick dit. Man fick inte vänta i hålet i mitten för då kunde man bli uppäten av hajar (eller bli påsprungen av någon som skulle förbi). När man kom in i köket fanns det flera goda rätter att välja på och utanför fanns en bardisk där man kunde ta för sig av grönsaker och frukt så mycket man ville. Det fanns saft och vatten att välja på och K njöt av att få dricka saft till varje måltid. När man tagit allt man skulle gick man och satte sig vid bord 43 eller 44 som klassen blivit tilldelad. Det var massa andra barn där också, men allt var väldigt välorganiserat, så det var inga problem.

I förmiddags (måndag) var det dags för sista aktiviteterna och hemfärd. Nu är det dags att säga godnatt till K innan det är för sent. Och fråga var skorna är som hon hade när hon kajakade, så jag kan hänga dem på tork.

Kategorier: Resmål och utflykter, Vår dotter K | Lämna en kommentar

Fågel, mal eller mittemellan?

Sista dagarna i Sverige försvann lika fort som de första. A och jag lånade hans kompis S radhus ett stenkast från vårt hus. S kom och hälsade på oss i sitt hus ett par gånger. Jag hade lovat A att han skulle få fira sin födelsedag i förskott med att gå på bio med ett par kompisar i Sverige. Tyvärr hittade vi ingen film som passade tidsmässigt. Istället tog jag med grabbarna till Obs och köpte filmer, ostkrokar och kroppkakor. Godis hade vi redan. Killarna tyckte att vi skulle köpa chips också, men det fick de inte.

Efter lite genomsvensk kroppkakelunch med lingonsylt drog de igång en film. När de sett klart var båda proppmätta och det fanns fortfarande ostkrokar kvar. Då erkände S att det nog var bra att de inte fick chips också.

På lördagen åkte vi tillbaka till England. På Arlanda hade vi tid för lunch. Först kunde vi inte komma överens om vi skulle gå till Alfredos eller McDonalds. Sen föreslog jag ett Sushi-ställe och plötsligt var alla överens. Barnen var nöjda med sina 10-15 sushi-bitar och jag provade kinesiska dumplings (eller något liknande). Mums.

På Heathrow plockade J upp oss i en ny bil. Av någon anledning envisas hyrbilsfirman med att vi ska byta bil var tredje månad. Denna gången hade de inte någon i ”vår” prisklass inne, så efter bytet blev det faktiskt billigare. Nu kör vi inte Volvo längre utan en något enklare Ford. Det jag saknar mest är pipen när man backar mot något. Jag saknar också att Volvon startade om automatiskt om man råkat få motorstopp. Det händer fortfarande att jag har fel växel i ibland och då kan det behövas…

På jobbet har jag varit patient i ett par tester. En hel eftermiddag var jag frivillig i ett test med många delar. Först tio minuters tyst vila, sen sex minuter byta ställning liggande i sängen, sen sex minuter äta chips, sex minuter läsa kejsarens nya kläder med tre hostningar mellan varje paragraf. Slutligen var det tio minuter snabb promenad på rullband. Allt detta gjorde jag tre gånger med olika varianter på testutrustning. Roligast var när de körde EKG istället för den vanliga där man bara får ut hjärtslag per minut. Under en period av tyst vila kände jag plötslig att mitt hjärta slog ett dubbelslag (premature ventricular contraction). Mitt hjärta gör det ibland och enligt sjukvårdsupplysingen är det ganska vanligt och ofarligt. Jag fortsatte tyst vila, men sneglade på testansvarig som tittade på sin dator. Det tog inte länge förrän jag såg hans ögon bli stora som tefat och sen sa han åt sin kollega att komma och titta. Efteråt fick jag se bilden också. Det var ett rejält skutt hjärtat tog. Tyvärr har jag inte den bilden. Istället får ni se en bit när mitt hjärta uppför sig mer normalt.

Upp och ner, men det gör väl inte så mycket.

Upp och ner, men det gör väl inte så mycket.

I morse när jag tittade ut i trädgården genom köksfönstret såg jag något som såg ut som en liten kolibri. Jag trodde inte de fanns i England. J tittade också och höll med mig. Vi tog några kort. Först med hans mobil, sen sprang jag och hämtade min kamera.

Vad tror ni, är det fladdrande djuret vid blomman en fågel, fisk eller mittemellan?

Vad tror ni, är det fladdrande djuret vid blomman en fågel, fisk eller mittemellan?


Efteråt googlade jag och fick lära mig att kolibri-hök-malen (Hummingbird hawk moth) är en lite ovanlig mal som är så lik en kolibi att det är många i Storbritannien varje år som misstar den för en kolibri. Den ”hovrar” över blommor precis som en kolibi men är mindre och suger nektar med en snabel. Den är relativ ny här och därför rätt okänd. 2008 sågs 500 st, året efter mer än dubbelt så många. Riktiga kolibri finns inte i vilt tillstånd i Europa.

I helgen (fredag till måndag) är K på läger med klassen. Dagarna skulle vara fulla av uteaktiviteter, typ klättring och paddling. Det ska bli spännande att höra hur hon haft de.

A fick tillräckligt med pengar när han fyllde år för att kunna köpa en dator med prestanda nog att spela favoritspelen på. Vi beställde den för några dagar sedan, men tyvärr har den inte kommit än, så A går och väntar. Ny mus och musmatta har i alla fall dykt upp. Han vill ha ett svenskt tangentbord, men det får vänta till nästa gång han är i Sverige och kan testa hur tangenterna känns. Tills dess får han låna mitt gamla med (enligt honom) dålig knappkänsla.

Kategorier: Hemmaliv i England, Resmål och utflykter | 2 kommentarer

Blogg på WordPress.com.