I morse drog vi hemifrån efter frukost med siktet på sydkusten. 90 minuter senare var vi vid färjeläget där vi tog båten till Yarmouth på Isle of Wight. Barnen njöt av båtturen och stod vid relingen mesta delen av de 40 minuter det tog. Från båten såg man en gammal borg långt ute i vattnet med bara en smal landremsa in mot land. Alcatraz föreslog A, även om han visste att det inte var det. Han har ju sett det riktiga för några år sedan.
Framme på ön fikade vi. Barnen fick Cream Tea, vilket betyder scones med clotted cream (värmd och sen vispad grädde) och sylt. J och jag åt den osöta varianten; Savoury Cream Tea. Det var ostscones med philadelphiaost och stark chili-marmelad. Mmm. Till efterrätt åt vi Hot Cross Buns som är rostade russinfrallor dekorerade med ett kors uppe på till minne av korsfästelsen. Det är engelsmännens alternativ till semlor. Fast semlor är mycket godare.
Sen hoppade vi på turist-bussen som åker runt västra Isle of Wight. Först var det 15-20 minuter i pittoreskt, pastoralt jordbrukslandskap. Efter en lite kurvig backe kom vi ner till havet igen och en by i en bukt. Byn låg nere vid havet, men större delen av kusten där var höga vita klippor i bästa Dover-stil. Efter ett stopp i byn klättrade bussen uppför klipporna och sen följde vi kusten (tyvärr utan att se den) till västra spetsen. Där klev vi av och gick sista biten.
Barnen skyndade sig upp mot toppen.
”Nålarna” är nog ett av de mest kända ställena på ön. Klipporna här är verkligen genomvita.
Sandbankarna runt nästa hörn är kända för sina många färger. Ca 20 gula, bruna, röda, grå och svarta nyanser.
Vid Alum bay som är känd för sina många sorters sand finns en liten nöjespark. Vi åt lite lunch där och sen tog vi linbanan ner till stranden. På bilden ovan ser man en brygga i mitten. Det är där linbanan kommer ner.
K och J kommer i soffan efter oss.
När vi kommit ner dröjde det inte länge innan A tog av sig skor och strumpor.
Snart var nerkanten på hans byxor våta också.
K tvekade lite först, men sen tog hon också av sig barfota. Det var kallt i vattnet, men kul att springa precis i vattenbrynet.
Efteråt värmde K fötterna mot de varma stenarna.
Hela ön är känd för sina fossiler av bland annat dinosaurier, men vi hittade bara vanliga stenar i olika färger. Efter en stund på stranden när vi mest bara låg och njöt i solen började det bli dags att dra sig hemåt. Det tar ju sin tid att ta linbana, buss, båt och bil hem.
Från liften hade vi fin utsikt över de olikfärgade sandbankarna.
Det blev nog min mest annorlunda långfredag hittills. Jag kom att tänka på när jag var barn och vi åkte till Norge över påsklovet. Som jag minns det var det alltid strålande sol och massa snö där. Idag hade vi också strålande sol, men med 16 plusgrader var det inte ens snö på norrsluttningarna.
Ha en trevlig påsk allihop!
AdWantage 