Mord mm

J och jag har varit på teater. Grannfrun är med i en amatörteatergrupp som brukar spela två gånger om året i gamla kvarnen i grannsamhället och nu var det dags igen. Lite orolig är man ju för att gå på teater här i Midsomerbygden, men vi tänkte att om bara inte fru Barnaby är där så klarar vi oss nog.

När vi kom dit spanade vi lite, men ingen vi kände igen från Midsomer verkade vara där. Till en början var det ingen under 70 år heller förutom vi själva. Vi köpte en remsa raffel tickets (lotter) för ett pund och satte oss ganska långt fram (fortfarande spanande). Vi bläddrade lite i programmet och jag kunde konstatera att jag kände ytterligare två av skådespelarna. De hade haft lite otur med den som skulle spela Pat. Den första Pat slutade redan i höstas. Pat nummer två blev alldeles nyligen sjukskriven. De bad om ursäkt för att Pat nummer tre (som visade sig vara den fjärde i gänget som jag kände sedan tidigare) gick runt med manus i hand. Hon hade inte hunnit lära sig allt utantill än.

När teatern började dröjde det inte många minuter innan den förste är mördad med en köttkniv i ryggen. ”Cut” ropar regissören. Han vill ha mer inlevelse och mycket mer blod. Själva teatern handlar om ett gäng som övar in en teaterföreställning. Vi får se mer övningar och mellansnack och sen är det dags att öva mord-scenen igen. Men när den blodiga mannen med köttkniven faller ”död” ner så faller en av kvinnorna död ner också, förgiftad. Nu måste de väl ändå kalla in Mr Barnaby… Men, nej, det gör de inte. De skjuter på premiären en vecka och övar vidare, med lite ändrad roll-lista. Pat, som tidigare varit ansvarig för scenbygge mm, får på kort varsel hoppa in i en roll (kusligt likt verkligheten och ändå inte). Det visar sig tillslut att det var Pat som stod för giftmordet. Vem som var knivmördaren får vi aldrig veta.

Efteråt pratar vi en stund med R, en av skådespelarna som jag kände (han i röd jacka på bilden). Han frågar om inte J vill vara med i deras teatergrupp. De har lite brist på yngre herrar. J hoppade inte på det direkt, men han sa heller inte blankt nej som jag hade förväntat mig. Finns det en liten skådespelardröm i honom som jag inte anat tidigare?

Vi vann ett armbandsur med massa strass på lotteriet. Någon av chokladaskarna hade väl varit bättre, men en vinst är ju alltid en vinst. Promenaden hem gick som tur var helt mordfritt.

Lite typiska engelska läckerheter på närmaste affären. Någon som är sugen på spam? På en hylla intill kan man välja mellan gåsfett, ankfett och ”beef dripping”.