De senaste veckorna har en del av skoltiden gått åt till att öva in ett julspel och igår kväll var det dags för föräldrarna att se det.
J tog med pengar, för ”det kommer säkert vara raffle tickets” (lotter). Och mycket riktigt. I ena lotteriet kunde man vinna korgar med godsaker. I det andra fanns det bara en vinst, en 42″ TV. Vi valde TV-lotteriet. Dragningen är på fredag.
Efter information om brandlarm och nödutgångar, inga bilder får läggas upp på facebook, och det vanliga ”barnen och lärarna har jobbat så hårt med det här” så drog de igång med publik-träning. Två av pojkarna drog vitsar och när de höll upp skyltar skulle vi i publiken säga det som stod där, t ex ”Boo”, ”Aaah” och ”Behind you”. 
Vi klarade det hyggligt så sen började det på allvar med askungen, elaka styvsystrar, popartisten Rocky, feerna och annat löst folk. En ond svart fe försökte förstöra allt som verkade det minsta romantiskt och fe-gänget som K var med i gjorde vad de kunde för att få till ett lyckligt slut. På slutet lyckas de sprida lite fairy dust på den onda fen så hon blev god också.
Det som imponerade allra mest på mig var hur många av eleverna sjöng långa solopartier eller duetter. Tonsäkert och med bara spår av nervositet. Jag hade inte väntat mig att så många 9-11-åringar skulle klara av att göra det så bra inför publik. Skådespeleriet och körsången höll också bra klass. Dessutom var texterna roliga och underfundiga så publiken satt och småfnissade mest hela tiden.
Vi skulle ju inte lägga upp bilder på internet, men om jag nästan bara har på mina egna barn kan det väl inte göra så mycket. A hade ett par repliker och sen var han med och sjöng förstås. Dagen till ära hade han sin Storbrittanien-tröja och accenten är numera tydligt brittisk också.
AdWantage 