Det blev några intensiva dagar i Sverige. Som jag skrev tidigare försvann K snabbt till kompisar. Henne såg jag inte igen förrän näst sista dagen. 
Då hade vi stämt träff på stan för att hon skulle få sin stora födelsedagspresent; ta hål i öronen. Två av kompisarna var med och vi stod i en ring kring K när det var dags.
– Vill du höra hur den låter? undrade hon som skötte pistolen. K nickade och hon smällde av ett skott i luften. Kompisarna bidrog med berättelser om hur ont det gör (bara lite och det går snart över) och detaljer kring infektioner, så stämningen var på topp.
K valde örhängen och sen sa det pang. Lite ont gjorde det, men det gick snart över. Och hittills har hon klarat sig från infektioner.
A hade inte planerat sin vecka lika noggrannt som K, så första heldagen hittade vi ingen kompis åt honom. Istället fick han följa med mig till mitt fd jobb och bjuda på englskt godis. Han tyckte det var kul att lyssna på vad killarna sa och mumsade i sig en hel del av godiset också. På kvällen träffade jag ett tjej-gäng. Det var inte lika kul för honom, men efterrätten var smaskig och han hade fri tillgång till TV och gerbiler.
Resten av veckan gick bättre för A. Det blev ett par övernattningar, en sväng med bus eller godis och massa annat kul. J kom till Sverige på torsdagen och vi åt en lyxig restaurang-middag på tu man hand en kväll. Det händer inte så ofta.
Jag träffade ett par vänner på lunch respektive promenad och middag. Då insåg jag att jag har en bit kvar innan samtalen flyter lika lätt i England. Inte bara för språket utan även för att jag inte känner någon här så väl än. Det tar lite tid att hitta bra kompisar.
Hemresan gick utan några nya förluster. Anteckningsblocket plockades upp på första flygplatsen, men jackan hade inte hittats på Heathrow. K lånade en av mina jackor när hon gick till skolan, men jag fick tillbaka den omgående. Det var 10 grader ute och då tycker K det är för varmt med jacka.
AdWantage 