I helgen firar vår lilla stad Alfred. Inte hört talas om honom? King Alfred the great? Han som på 800-talet enade större delen av England, kämpade för att fler skulle få möjlighet att lära sig läsa och gång på gång stoppade vikingarna från att invadera landet. Han står staty på torget i vår lilla stad, eftersom det var här han föddes. Men eftersom ingen vet hur han såg ut så är ansiktet på statyn istället väldigt likt den lord som betalade för att statyn skulle tillverkas.
För många år sedan (åtminstone mer än 30 enligt hon som berättade det för mig) brukade man hylla Alfred en dag i slutet av oktober varje år. I år tyckte vår borgmästare att vi skulle ta upp den traditionen igen. Det krockar visserligen med en litterär festival till minne av stadens store diktare, Betjeman, men vänder sig nog till en lite annan publik. Inte hört talas om poeten Betjeman heller? Det hade inte jag heller förut.
Tillbaka till vikingarna. I helgen var både vikingarna och saxarna i parken för att slåss. Dessutom hade de fruar med som satt i sina tält och väntade på att ta hand om sina utsvultna karlar. Under tiden berättade de för oss besökare om hantverk, mat och andra traditioner. Välgjort och intressant.
Efter en strid hörde jag följande när en av saxarna kom tillbaka till sin fru:
– Well, how did it go? Did you die?
– Many times! But I died splendidly.
Striderna var av olika typer. Ibland alla vikingar mot alla saxer.
Ibland var reglerna att alla slogs två och två. När man dödat sin motståndare fick man leta rätt på en ny ledig motståndare.
I högtalarna berättade en man hur det gick till och förklarade hur det där med vapenlicens fungerade:
– Om du gillar ett vapen så får du använda det.
Vissa saker var enklare förr.
AdWantage 