Matlagning har aldrig varit min starka sida. Mest på grund av ointresse, okunskap och säkert annat som börjar på o också. Om man dessutom hellre betalar någon annan för att städa så är kanske inte att bli hemmafru ett självklart val.
I Sverige tog J oftast hand om riktig matlagning och jag värmde rester de dagar jag hämtade barnen. Mod slutet hade vi Linas och ICAs matkassar. Instruktionerna där är väldigt tydliga så då började jag öva lite. När vi kom hit plockade jag ofta fram några Lina- eller ICA-recept inför veckohandlingen och fortsatte träna (fast nu betydligt fler dagar i veckan). I höstas lanserades Gustos matlåda här. Det blev lite enklare igen, för allt man behövde till recepten låg i matlådan. Man behövde inte längre översätta udda ingredienser eller försöka hitta ersättningar för potatismjöl, smaksatt Kelda och annat svårhittat.
För några veckor sedan började vi med grönsakslådor också. Varje tisdag får vi hem en låda med potatis och sju sorters grönsaker. Vilka grönsaker det blir vet man några dagar i förväg. Det man kryssat för i sin ”dislikes list” slipper man. Då får man något annat istället. Spenat och alla sorters bönor är kryssade i vår lista. Det är ofta lite udda grejor. Bland annat har vi fått gul blomkål, lila morötter och nån sorts pumpa.
Övning ger ju färdighet och, om jag får säga det själv, börjar jag bli hygglig på att slänga ihop maträtter nu. Planen för idag var att göra något med lite öring-rester som låg i kylen. I lådan som kom i morse fanns det bland annat cavolo nero (italiensk svartkål) och purjolök. Jag bestämde mig för att göra en gratäng. Cavolon och purjon fick koka en liten stund medan jag delade fisken och tärnade ett lass kokta potatisar som också låg i kylen. Några kvistar rosmarin från trädgården hackades och hamnade med resten i formen. Sen kokade jag ihop smör, mjöl, buljong och rörde sen ner några äggulor plus en grädd-slatt och hällde på innan allt åkte in i ugnen. Mot slutet åkte lite riven parmesanost på (även den över från tidigare matlagning).
Det blev riktigt gott, och jag är så stolt över mig själv att jag lyckats lära mig så mycket. Det är fortfarande inte roligt att laga mat nästan varje dag, men det är inte hemskt heller. Då och då är det faktiskt kul och framför allt tillfredställande när det blir lyckat.
Till gratängen drack vi vuxna andra halvan av ett italienskt vitt vin som var kvar från i helgen. Lite vardagslyx.