Igår var det resdag. Barnen vaknade av sig själva och behövde inte morna sig många sekunder. K fick ett paket och vi hann slänga i oss varsin chokladboll för att fira hennes födelsedag innan det var dags att dra. Strax efter sex på morgonen tog vi bilen mot Heathrow.
När J släppt av oss där gick vi till en restaurang och frossade amerikanska pannkakor med bacon och lönnsirap. Perfekt födelsedagsfrukost. Portionerna var så stora att barnen inte orkade äta upp. De som känner mina barn vet att det krävs riktigt stora portioner för att det ska hända. Vi tror att dagens första förlust (K:s jacka) skedde här.
Vi hade lite tid på Heathrow innan planet skulle gå och det blev ytterligare en halvtimme för planet var försenat. Så trots en maffig frukost beställde vi varma tomat- och mozzarella-wraps på planet. Ännu en fullträff.
– Mamma, jag bränner mig på tungan!
– Men vänta tills den svalnat lite.
– Det går inte, den är alldeles för god.
När vi kom ur tullen på Arlanda sa A att han kände igen sig; Det var här mormor och morfar mötte oss när vi åkte till Sverige själva i somras. K tänkte att hon önskade att de var där den här gången också. Och bara ett par sekunder senare ser hon dem. De har åkt hela vägen till Arlanda för att gratulera henne på födelsedagen. K blir stående i flera sekunder och bara gapar. Sen springer hon fram och kramar dem. Jag är inte lika överraskad, för mamma hade sagt att de skulle försöka komma, men att de inte var säkra på att det skulle gå.
Vi äter lunch tillsammans och för andra gången idag är portionerna så stora att barnen inte orkar, trots att det är jättegott. Vi blir tvungna att ta en promenad för att orka med den utlovade glassen. Plötsligt står morbror S där och barnen blir förvånade igen, men lyckliga. Han får också glass.
Flygresan till norrland går bra, men nu orkar vi inget mer att äta.
Vid bagagebandet står vi som vanligt och hoppas att våra väskor ska komma först, men det gör de inte. Till slut är det bara vi och ett par andra kvar. Det visar sig att vi är tre sällskap som väntar på bagage från London. Efter att ha anmält det hela åker vi äntligen mot hotellet. Vi hinner inte komma fram innan de ringer från flygplatsen och undrar om ett av barnen glömt en anteckningsbok på planet. Jodå, den är vår. De lovar att förvara den tills vi ska flyga tillbaka. Det är inte riktigt världens underbaraste födelsedag längre, men den är ganska bra ändå.
När vi kommer till hotellet pratar receptionisten i telefon. Hon tittar upp och frågar om jag är P och räcker över luren till mig. Det är K:s kompis och jag lovar att K ska komma förbi redan ikväll. K får min jacka och ger sig av. Utan jacka går jag till ICA för att handla tandborstar, tandkräm och lite kvällsmat. Det är inte många grader ute, så jag håller god fart, och tänker att det var bra att K har en varm jacka i alla fall.
Vid halv tio kommer K tillbaka med en täckjacka hon får låna av kompisen när vi är här, ett par presenter och ett stort leende. Det har nog varit en underbar födelsedag i alla fall.
I morse försvann K till kompisen igen, men våra väskor dök upp på hotellet så nu kan vi äntligen ladda 3DS, mobil och dator. Och A blir glad över att vi slipper gå och handla nya kläder.
Första eftermiddagen gick vi till Sacre Coeur (vit kyrka på toppen av en hög kulle). Vi kom upp bakvägen och där var det ganska lugnt, men framför kyrkan var det massa människor och en scen. Vi är inte sådana som gillar att trängas i folkmassor, så jag tog täten för att ta oss därifrån och började gå i riktning mot ett torg där det brukar stå några målare. Mer människor… Det verkade vara någon sorts mat-och-vin-från-olika-ställen-grej med olika stånd där man kunde köpa mat. Med familjen på släptåg försökte jag baxa oss genom folkhavet så fort jag kunde. Men runt nästa hörn var det ännu fler. Då skippade jag planen att ta oss till målar-torget. Nu var siktet inställt på första bästa gränd utan mat och folk. En liten bit till och sen var vi äntligen på en lugn gata igen och började gå neråt.
AdWantage 