Månadsarkiv: september 2013

I helgen har barnens farmor varit här på besök. Vi börjar få rutin på att visa runt släkten.
White Horse var sig lik. Vackert och lite blåsigt. Vi tog med draken så barnen flög med den medan farmor gick och tittade på hästen.
Lokala puben var sig lik också. På listan över dagens extra-rätter fanns lammburgare. De var riktigt goda och alldeles för stora för att vi skulle orka efterrätt.

Dagen efter tog vi igen det med en tur till favorit-glass-stället i Oxford. Oxford var också sig likt; nästan omöjligt att hitta parkeringsplats, regn en del av tiden vi är där, horder med utlänska tonåringar med lika dana jackor eller väskor, en massa urgamla skolbyggnader att titta på men inte så mycket annat spännande. Glassen var i alla fall lika god som vanligt. Choklad-jordnötssmör, mango-sorbet, Baileys och After Eight var några smaskiga sorter vi provade.

Nu är det nästan vanlig vardag igen. Farmor har skjutsats till stationen och K är på utflykt till Houses of Parliament tillsammans med en grupp från skolan. De ska träffa politiker och träna argumentation. De som ville i femman och sexan fick följa med. Det blev merparten av K:s klass och några ifrån A:s klass. Alla barn skulle ha med sig en throw-away-packed-lunch. Jag gissar att det betyder att de ska äta maten först och sen slänga förpackningarna. Det ska bli kul att höra hur det haft det.

Sommarvärmen vi hade förra veckan (+25) är nu spårlöst borta och vädret är ostadigt, så härmed förklarar jag hösten kommen till England.

Idag började barnen i skolan igen. Det blir lite kortare hösttermin med så sent sommarlov (om man jämför med Sverige), men här lyckas de klämma in två terminer på våren. Plötsligt slår det mig att vi gjort ganska stor del av vårt år i England. Vad fort det gått. Och vad ska jag göra nästa år?

K har nu börjat sexan och hör till de äldsta och klart längsta på skolan. Hennes klass har fått fd sexornas klassrum och deras lärare Mr B. Hittills har jag bara hört gott om honom, så det känns bra. A, nu i femman, är kvar i sitt gamla klassrum (oklart varför, för alla andra verkar byta), men han har fått ta över K:s lärare. Hon har gift sig och fått nytt namn, men annars är hon sig lik. Jag har svårt att komma ihåg nya namnet så jag kallar henne Mrs Kotte när bara mina barn hör på. Hon funkade bra i våras, så jag räknar med att det ska bli bra för A också. Till skillnad från i Sverige så är det inte livsfarligt för barn här att byta lärare varje år. Lite spända såg en del barn ut, men ingen verkade behöva psykolog-hjälp.

I helgen hade vi lite sista-chansen-att-göra-det-man-tänkt-på-sommarlovet-känsla. J tog med A till White Horse för att flyga drake och jag hängde också med i bilen. Studerar man bilden noga kan man hitta nästan halva A och hela draken i varsit hörn. A har fått bra kläm på styrningen och gör vågade svängar nära marken som oftast går bra.

Flera gånger tidigare har jag tittat på kartan och tänkt att sträckan från White Horse och hem borde jag orka gå. Så med karta, kamera, två vattenflaskor, ett äpple och en banan i ryggsäcken gav jag mig av. Det dröjde inte länge innan jag hade min tröja där också. Norrland får ursäkta, men jag tycker mycket mer om utsikten över åkrar, hagar, alléer, skogsdungar med lövträd och små byar. Visst är skogsmaskiner häftigare än skördetröskor, men jag tycker ändå att flera mils utsikt över jordbrukslandskap känns lite lyxigt.

Efter en timme på The Ridgeway var jag framme vid en mast och en parkeringsplats där jag varit förr. Därifrån har jag gått hem tidigare på drygt en timme. För att göra det hela lite mer utmanande tog jag en annan väg den här gången. Enligt både min karta och kartor som satt vid leden fanns det en stig över några hagar som man kunde ta. Det är väl iordninggjort med grindar så man lätt kan ta sig in och ut ur hagarna utan att släppa ut djuren som betar där. Den här gången var det kor i första hagen. Andra hagen var tom. Det var en bra stig till en början, men sen försvann den. I andra änden var det ingen grind i staketet någonstans. Hmm. Jag satte mig ner, åt en frukt och tittade på kartan. Eftersom hela hagarna var tillåtna för promenad så bestämde jag mig för att klättra över staketet. På andra sidan blev gräset och ogräset högre och högre. När man går med nässlor till midjan är man lite försiktig med var man har händerna.

Det tog nog en timme från parkeringsplatsen ner till närmsta byn (inklusive ett antal pauser med kartläsning), men det var kul och omväxlande. Sen blev det vanliga vägen hem därifrån. Totalt tog det tre timmar.