Nu har vi just kommit hem från en kortsemester i staden Bude i Cornwall. Utmattade men ganska nöjda med det vi upplevt.
I måndags morse, efter en minifrukost, tog vi bilen och vår egna GPS och styrde kosan mot Bristol och ett ställe med banan-och-blåbärs-pannkakor. Tyvärr har de nyligen gjort om centrum så vi fick problem när GPSen försökte skicka in oss på gågator hela tiden. Hmm, kanske dags att köpa nya kartor till vår trotjänare. Efter tre varv runt centrum gav vi upp och körde in i första bästa parkeringsgarage. Där var det TRÅNGT. Inte fullt, bara väldigt lite plats att köra mellan parkeringsplatserna. Skohorn, infällda backspeglar, backsensor och tålamod att köra fram och tillbaka åtta gånger behövdes för att komma in (ok, en liten överdrift), men J klarade det till slut. När vi kom till huset där restaurangen skulle vara gick vi ett varv runt kvarteret innan vi insåg att man skulle ta rulltrappan i huset mitt emot ett par våningar upp och sen gå på en bro över till restaurangen. Vi såg även närmsta parkeringshuset, men fortfarande ingen bil-ingång till det… Pannkakorna var i alla fall precis vad vi väntade oss, så slutet gott allting gott.
På väg ut från Bristol ledde GPSen oss oväntat över Clifton suspension bridge från mitten av 1800-talet. Kul att se ett stycke känd ingenjörskonst.
Nästa stopp var i en liten stad norr om Dartmoor. Vi köpte trekantsmackor och hade picknick vid en slottsruin. Efter att ha haft ihjäl en störande geting gick det helt utan missöden. Runt slottet stupade det brant neråt, men det fanns inga räcken. Inte ens en varningsskylt. Så osvenskt. Det låg inte högar med döda turister neranför, så jag gissar att de flesta är tillräckligt försiktiga ändå. Efter en liten promenad i skogen intill gav vi oss av på dagens sista etapp och sen eftermiddag kom vi fram till Bude.
Vårt hotell var inte många meter från stranden. Incheckningen blev lite rörig för det var redan en man i rummet som barnen skulle ha. Det var något företag som hade bokat hans rum och det enda han kom ihåg var att företaget började på A, så när han såg vårt efternamn i listan var han säker på att det var rätt. Barnen fick ett annat rum istället, närmre vårt på översta våningen. De fick utsikt över stranden norrut och vi fick utsikt över stranden söderut. Kan det bli bättre? Ja, om vi sluppit heltäckningsmattan i badrummet och separata kranar för varm- och kallvatten i handfatet, kanske. Duschdraperi hade varit fint också.
Utsikt från vårt hotellrum.
Sen var det dags att prova havet. Mitt krav när jag letade semesterställe var 1) fin sandstrand, 2) klippor och kullar att vandra på. En kollega tipsade om Bude som skulle stämma perfekt på den beskrivningen, men när vi kom ner till stranden var det fullt med stenar. Visserligen mjukslipade av vågorna, men ändå. Mitt mod skönk som en sten på stranden. En bit ut i vattnet blev det betydligt bättre. Där var det perfekt sand och härliga vågor att hoppa i. Snart insåg vi att när vattnet är som högst når det till stenarna, men resten av tiden är det bara, bara sand.
Stenig strand vid högvatten.
Vid lågvatten breder sandstranden ut sig. Vårt hotell är det som syns allra längst till höger.
Nästa dag blev det (förstås) mer bad. De flesta hade våtdräkt på sig och en så kallad bodyboard att ligga på magen och surfa med. Våtdräkt behövdes inte. När man efter ett par timmars plaskande gick upp ur vattnet berodde det på hunger och utmattning, inte att man blivit kall. Däremot skaffade vi ett par brädor till barnen. Det var lite lurigt att fånga vågorna, men när man lyckades kunde man åka med ända in till stranden. När man inte lyckades kunde man råka dyka ner i botten för tidigt, tvärstanna och göra en kullerbytta. Men det var också kul. Fast det var skönt att det fanns badvakter, i fall något skulle hända. Under tiden vi var där såg vi dem aldrig göra någon räddning. De stod bara och spanade hela dagarna och påminnde de badande om att man skulle hålla sig mellan de gul-röda flaggorna.
Nej, nu börjar det bli sovdags för mig. Får skriva mer en annan dag.
AdWantage 