Våra gäster åkte vidare till London i lördags och enligt väderprognosen skulle det bli soligt och varmt i hela södra England, så vi bestämde oss för att åka till sydkusten på söndagen. Vi började packa och tänka på detaljer lite försent, så till slut skrev vi en lista med det vi skulle komma ihåg att packa på söndagmorgonen. Vi hade i alla fall som plan att åka till ett köpcentrum i Portsmouth och äta rejäl frukost och sen parkera oss på en av stränderna som omringar staden. Vi utnyttjade Google-kartan för att se var det fanns parkeringsplatser intill havet.
Efter en natts sömn klev vi upp halvtidigt, snabbåt lite frukost, packade allt som stod på listan och drog iväg.
Resan ner gick hyggligt, men när vi kom till motorvägen som London-borna tar sydväst blev det genast mycket mer trafik. Hastigheten gick ner, men det rullade hyggligt i alla fall. Efter ett tag delade sig vägen. Vi tog vägen mot Portsmouth, nästan alla andra åkte vidare mot Bournemouth som ligger lite längre bort från London. Hmm, undrar om det är ett tecken på att stränderna inte är så bra dit vi ska, tänkte J och jag. Att stranden i Bournemouth är förstklassig, det visste vi sedan tidigare, men det kan ju vara kul att se fler ställen.
Efter bara en liten felkörning hittade vi frukoststället vi sett ut och fick oss varsin hög pannkakor med banan och blåbärssylt. För att vara säkra på att orka med bad och strandlek så dränkte vi pannkakorna i lönnsirap och drack varsin smoothie till. Jag passade på att fråga servitrisen om det var någon särskild strand i närheten som hon rekommenderade, men det gjorde hon inte. Det är bara sten överallt, sa hon.
Portsmouth ligger på en udde, så ska man åka någon annan stans blir det en bit bilåkning och sen hamnar man väl i bilköer med Londonborna, så vi bestämde oss för att åka till stranden vi tänkt. Och mycket riktigt, fullt med stenar. Visserligen avskavda av vågorna, men fortfarande väldigt obekväma att gå på. Det är nackdelen med Google-kartan, den har inte tillräcklig upplösning för att man ska kunna se om det är sten eller sand.
K drog på sig baddräkten ändå och gick försiktigt ner till vattnet. En meter ut blev hon stående. Det gjorde ju nästan lika ont att gå där ute. A började leta efter sina badbyxor. Ganska snart insåg vi att vi lämnat kassen som hans badbyxor och handduk låg i där hemma. Vi bestämde att han skulle bada i sina shorts och sitta med handduk i bilen på vägen hem. A kom i men lyckades få saltvatten i munnen och kom upp ganska snabbt igen. Jag vill ha vatten, sa han. Var är vattnet? Vi hade gjort iordning ett antal flaskor med citronvatten, men de var också kvar hemma… Frukten hade kommit med i alla fall så han fick ett äpple.
Det blev lite badat för K och A till slut. Men K tröttnade snart på stenarna och satte sig och läste istället. Jag klev i några gånger och doppade benen, men vattnet var lite för kallt för att jag skulle vilja doppa hela mig. Det var riktigt varmt i luften så jag ville hellre njuta av det. A tyckte det var trist att bada utan sällskap, så när jag inte ville längre övertygade han J att komma i. Men när J började leta efter sina badbyxor var de förstås kvar i kassen hemma. Och han hade inte lust att bada i långbyxor.
Efter tre timmar gav vi upp och bestämde oss för att hitta ett ställe där vi kunde köpa nya byxor till A och sen hitta ett matställe. GPS:en påstod att det fanns ett Tesco mindre än en kilometer bort. Förutom mat brukar Tesco ha allt möjligt annat man kan behöva (typ Coop Forum). Men detta Tesco var bara en liten närbutik på en gata full med andra små butiker som inte säljer kläder, bara antikviteter, begravningstjänster, pizza och indisk mat. Nu började vi bli hungriga, så mitt förslag var att bara köpa trekants-mackor som man kan äta i bara kalsonger och handuk, och sen åka hem. Men J hade adressen till ett köpcentrum på vägen hem som nog skulle ha både byxor och mat. Och så blev det. A fick nya badbyxor (som nästan såg ut som shorts) från Marks and Spencers och sen åt vi på en italiensk-amerikansk restaurang. Men vid det här laget var A så utmattad av dagens alla motgångar att han nästan slocknade. Lite mat fick han i sig till slut, men i bilen hem sov han gott. Väl hemma slocknade jag också på eftermiddagen.
På kvällen funderade J och jag på vad vi lärt oss av den här dagen. 1) Gör om gör rätt, eller 2) Gör aldrig mer om. Vi får se. Kanske när vi börjar glömma detaljerna att vi gör ett nytt försök att åka till havet.
Vädret var perfekt hela dagen, precis som väderprognosen hade förutspått. Det har inget med tur att göra. Möjligen avsaknad av otur.
AdWantage 