I morse ringde väckarklockan halv 6 och redan 10 över 6 satt hela familjen i bilen på väg mot Heathrow. För att undvika värsta rusningstrafiken och hinna till jobbet i någorlunda rimlig tid så föredrog J att vi åkte extra tidigt och sen fick vi lite mer tid på flygplatsen innan det var dags att åka.
På flygplatsen gick vi raka vägen till ett fik och fick en ordentlig frukost. Barnen avnjöt youghurt och standard-mackor, fast mackorna var för omväxlings skull delade till rektanglar istället för trekanter.
När vi ätit oss mätta och tittat runt lite hade vi fortfarande mer än en timme kvar till det var dags att gå till vår gate. Vi hittade ett ställe där man kunde titta lite på flygplanen utanför (inte bara massa butiker med parfym och tråkiga kläder). Där fanns även ett piano som A började improvisera på. Han satt en lång stund och bara njöt av tonerna. Då kom det fram en man och började prata med oss. Han tyckte också att det var väldigt avkopplande. Han hade börjat spela för några år sedan när hans fru, som var pianolärare men ville börja med vuxna elever, bestämde att han skulle vara försökskanin. Hon lyckades bra, för han blev fast. När A tröttnat så spelade mannen några stycken också.
Efter ett tag till var det äntligen dags att gå till gaten och kliva ombord. På planet tog salladen som jag bespetsat mig på slut, så vi åt en frukost till.
På Arlanda hann vi inte med någon lunch för det var mindre än en timme mellan planen och sen åt vi bara fika på nästa plan. När vi landat och säkerhetsbältes-skyltarna slocknade sa någon i högtalarna ”Framme!”. Det var nog första gången jag hört det. Ganska effektivt för att få alla att le.
Vi hittade snabbt incheckad väska och taxi. Sen bar det iväg hem till ”vår” gata, fast förbi och lite längre upp till ett radhus där A:s kompis S bor. De är snälla och lånar ut huset medan vi är här. K gick gick nästan direkt till sin kompis J. Efter att ha installerat oss gick A och jag till Konsum och handlade. Dels lyxfrukost (fruktyoughurt och sockriga flingor) som jag lovade barnen när de insåg att de skulle missa hotelfrukostarna, dels middagsmat för vi var riktigt hungriga vid det här laget. På affären träffade vi K, J och J:s föräldrar, så då blev vi kvar där en halvtimme och pratade. Tjejerna i K:s klass ska ha picknick imorgon och J:s mamma skulle hjälpa dem att baka både kladdkaka och muffins till den utflykten.
När A och jag äntligen fått lite riktig mat ringde K och frågade om hon fick stanna lite längre, så de hann baka klart. Inte kunde jag säga nej till det. A och jag fortsatte att såsa i soffan (jag gick en liten promenad också) tills det var dags att hämta K, men imorgon ska vi väl orka med lite mer.
AdWantage 