Jag kan jobba, jag är inte rädd…

Kortversionen:
I morse, efter att ha lämnat barnen på skolan tog jag bilen och gav mig av till J:s jobb. De närmsta veckorna ska jag administrera ansökningar och intervjuer där.

Den långa versionen:
I torsdags frågade en av de rekryteringsansvariga på J:s jobb om han trodde att jag var intresserad av att jobba några veckor. De var i desperat behov av någon som administrerar all rekrytering och utan att fundera särskilt länge så svarade jag ok då. Fredag förmiddag blev det bestämt att jag skulle börja på tisdag, dvs idag. 5 timmar om dagen i 6-8 veckor ska jag skyffla ansökningar, boka intervjuer och resor och se till att allt flyter på så bra som möjligt.

Eftersom det är temporärt fick en rekryteringsfirma i uppgift att fixa en anställning åt mig. De gav mig två val, antingen blev jag anställd av dem med en viss lön, eller av ett paraplyföretag med något högre lön. Alla verkade rekommendera paraplylösningen, så jag gick med på det.

Igår var min plan att jag skulle njuta av min sista dag i frihet. Istället gick ett antal (obetalda) timmar åt att skriva ut, fylla i, skanna in och skicka tillbaka blanketter från två olika företag och att läsa alla regler och skriva under på att jag läst dem. På kvällen blev jag klar med den sista. Nu är det bara kvar att faxa in tidrapport till rekryteringsföretaget varje vecka och fylla i samma sak en gång till, fast online, till paraplyföretaget. Jo, en sak till, på torsdag måste jag till Oxford för att ansöka om ett nummer som alla vill ha av mig.

I morse när jag väl kom till J:s jobb behövde jag bara fylla i ett enda papper och få mitt pass kopierat. De var mycket nöjda med rekryteringsföretagets hjälp med min anställning. Det gjorde allt så mycket smidigare.

Större delen av dagen gick åt till att lära mig om allt jag ska göra och att gå runt och hälsa på folk jag kommer jobba med. Framför allt chefer och andra som ofta är med på intervjuer. De flesta hade redan fått ett mail med information om att jag börjat, så det var en och annan som undrade om det bara var en slump att det kommit en till med just det efternamnet. Det är lite kul att få ett ansikte på en massa människor som J pratat om.
I nuläget är det bortåt 20 platser kvar att tillsätta, så det är betydligt lugnare än för ett par månader sedan när de skulle fylla ett nytt kontor med folk. Flera jag pratat med idag verkar tycka att 6-8 veckors jobb för mig är realistiskt, så jag har fortfarande gott hopp om att komma därifrån innan sommaren. Imorgon blir det mer upplärning, men sen måste jag väl börja göra nytta. De jag kommer jobba med verkar riktigt trevliga och jobbet är hanterbart, så det kommer nog gå bra.

I eftermiddag har jag legat i solen på en filt på gräsmattan i vår trädgård och njutit av doften från påskliljorna och av hur vinden fläktat till då och då. Samtidigt har jag försökt intala mig att det här med att jobba är en nyttig erfarenhet och jag kommer bli mycket bättre på engelska och lära mig en massa. Och när det väl är över kommer jag njuta ännu mer av att vara ledig i sommar.

Två rejält misslyckade planer:
– Så sent som i torsdags sa jag till en bekant här att jag inte tänkte försöka hitta jobb på länge. Det är alldeles för trevligt att vara hemmafru och så mycket roligt och intressant att göra på dagarna.
– Jag har alltid tyckt att det är dumt att jobba på samma ställe som sin respektive.

Jag kan jobba, jag är inte rädd.