Idag tog vi bilen till en by en halvmil bort för att promenera i par-byarna East och West H som omväxling. Eftersom vi aldrig varit där förut och kartan bara visar var promenadvägarna går, inte hur leriga de är, så tog vi gummistövlar hela gänget. Eller nästan. A hade redan börjat ta på sig gymnastikskorna och då blev det alldeles för jobbigt att byta. Men överdragsbyxorna åkte på i alla fall. K tog med sina överdragsbyxor också.
När vi parkerat i East H och gått femtio meter undrar J var K:s överdragsbyxor är. ”I bilen”, säger K glatt. Och där fick de ligga kvar.
Vi kom till en å med information på en skylt. Samma å som i vår stad, men nedströms. Häromdagen var vi i par-byarna uppströms och promenerade. Ån är tydligen speciell på grund av berggrunden här och innehåller fiskarter och annat som är lite ovanligt. Det står skyltar om det lite var stans, men jag har aldrig lyckats se någon fisk. Att byar kommer i par verkar däremot vara väldigt vanligt.
Vi följde ån en bit och sen när det stod en grön skylt med Footpath och pekade vänster tog vi av ditåt. Via någons gårdsplan med lustiga änder på och sen igenom en grind in i en hästhage. Det var tydligt skyltat att man skulle följa stigen och ha hundar i koppel, så vi visste att vi var på rätt väg. Problemet var att hästhagen var lite lerig. Med gummistövlar gick det ganska bra till en början. Och A var tillräckligt lätt för att inte glida ner i hovspåren på samma sätt som vi större. Men sen kom ett blötare parti, så jag sa åt A att klättra på staketet tills han kommit förbi det värsta.
A missförstår mig och börjar klättra över till andra sidan staketet. Tre hästar kommer fram och vill mysa med oss. K ropar ”Jag har fastnat”. J försöker få A att stanna kvar på denna sidan staketet och tänker bära honom förbi det värsta. Jag försöker få hästarna att flytta på sig och plötsligt gapskrattar K. Där sitter hon med rumpan i leran och tar sig ingenstans. Jag klafsar fram till henne, samtidigt som jag motar bort hästarna så gott det går. När jag tar tag i K:s hand för att dra upp henne är jag på väg att falla också. Andra försöket tar jag spjärn mot staketet och då kommer hon loss.
Vi bestämmer oss för att retirera och snart är vi på fast mark igen.
Leggings med strass på är kanske inte bästa promenadklädseln.
Men så lätt ger vi inte upp. På kartan finns en till lämplig stig och snart är vi på väg mot West H igen. Strax utanför nästa by hittar vi en kjol i gräset. Det finns mycket kläder i det här landet som inte riktigt är min stil… Och i byn finns det både små stugor med halmtak och ståtligare ställen. En hel del från 1900-talet också, men det är inte lika kul att ta kort på.
Utan vidare missöden går vi tillbaka till vår bil i East H. I ån sköljer vi av stövlarna så gott det går, men det blir en hel del lera kvar ändå. Det är något visst med ån ändå. Mindre än en meter ner ligger den platta botten. Den är nästan vit och jag tror den är rätt hård också, annars hade vattnet gröpt ur mer genom åren. Men vad kanterna består av behöver jag knappast berätta (ledtråd: det är brunt och kladdigt under gräset).
I bilen ligger ett par rena överdragsbyxor som K får byta till innan hon får gå in i bilen. Hennes stövlar lägger vi försiktigt på A:s överdragsbyxor i bakluckan.
Imorgon blir det för hemmafrun att tvätta leriga stövlar och byxor. Igen.
Nu har barnen har två veckors påsklov att njuta av och om ett par dagar kommer mormor och morfar och hälsar på. Jag har förvarnat att de ska ta med sig något rejält att ha på fötterna…
AdWantage 