Innan vi flyttade hit bestämde jag mig för att besöka Chelsea flower show under det här året när vi skulle bo bara ett par timmar därifrån. Men ju mer jag undersökt det hela desto mer o-värt känns det. Biljetterna är redan slut till de flesta dagarna och folk som varit där säger att allt man gör är att titta på folkmassor som står mellan en själv och blommorna. Det gör sig tydligen bättre på TV. Så nu struntar jag i det. Dessutom har min yngsta bror flaggat för att han ska gå kurs på Heathrow den veckan, så förhoppningsvis kommer han hit.
Nästa uppgivna dröm är statistrollen i Midsomer. I en mindre stad som denna finns det alltid någon som känner någon så det gick fort att hitta dessa några. Men efter deras efterforskningar fick jag följande till svar:
The people whom I contacted haven’t been in it for some time. They were placed by an acting agency but no longer have its details, and can only suggest that you search online for acting agencies in the south of England and ask them if they deal with the show.
Så istället för att försöka jaga rätt på en acting agency i en höstack så ger jag upp. Hade de behövt fler statister så hade det varit lättare att hitta dem på internet. Hade jag haft långtråkigt om dagarna kanske jag hade försökt lite till, men jag har fullt upp med livet här.
Dagens planer slapp jag förkasta även om de inte blev precis som jag hade tänkt. Jag skulle gå en liten sväng till närmsta grannbyn västerut för att köpa lacknafta och titta på all annan rolig bråte de säljer på det där stället. Det är bara en dryg kilometer dit, men för säkerhets skull stoppade jag en banan i ryggsäcken.
När jag hade 100 meter kvar såg jag en liten skylt där det stod Footpath och namnet på nästa by. Där har jag aldrig gått förut, så jag svängde in för att gå en liten bit. Först gick den förbi några gårdar med höns och ankor i pittoreska dammar. Sen följde den en gammal kanal med träd- och busk-kanter och sen åkrar på sidorna. Den ser mer ut som ett brett dike, men jag vet att det är en gammal kanal för det står skyltar om vem man ska kontakta om man vill hjälpa till att restaurera den. Det var fint och ganska skönt att gå där, trots noll grader och frisk vind. Fast sen kom jag på att jag hade vinden i ryggen och att det kanske skulle bli värre att gå tillbaka…
Mobilen har inte världens bästa kamera, men den ger en glimt av hur kanalen ser ut. Gissar att den var lite bredare på den tiden den användes för frakt.
I by nummer två nickade jag åt en kvinna med skottkärra på andra sidan vägen. Efter ett varv i den lilla byn och runt den obligatoriska kyrkan i Midsomer-stil så började jag gå tillbaka. Då mötte jag kvinnan igen, nu utan skottkärra. Vi växlade några ord om kallt promenadväder och sen föreslog hon att jag skulle ta en annan väg tillbaka. Förbi några hästhagar, sen vidare uppåt förbi något som började på k och sen in till vänster i en liten allé. Då skulle jag gå uppe på åsen på vägen tillbaka och få fin utsikt. Varför inte, tänkte jag och tackade för förslaget.
Hästhagarna var lätthittade. Sen kom jag till by nummer tre. Mer engelsk landsbygdscharm med halmtak och ankdamm i mitten (ankor äter gräs och ska inte matas med bröd). En footpath-skylt pekade vänster, fast vägen saknade de kanter som jag tycker hör till en allé. Den gick åt rätt håll, så provade ändå. Efter att ha passerat en liten damm och gått genom två grindar befann jag mig i en hage och där tog stigen slut. Höger, vänster eller rakt fram? Jag vände istället, gick tillbaka till byn och fortsatte uppåt. Nån allé hittade jag inte, så jag tog stora vägen tillbaka istället. Stor och stor… Den är som landsvägarna är mest här. Två bilar kan mötas, men två bilar och en person är olämpligt i full hastighet. Så fort det kom en bil på min sida klättrade jag upp på vägbanken och ibland gick jag i åkerkanten. I en kilometer och stark sidvind. Som tur var blåste det i riktning mot bonden som gödslade sin åker, inte från honom. Det var i vilket fall skönt att svänga in på en mindre väg efter det.
Den inte överdrivet charmiga vägen tillbaka. Men utsikten var hygglig i alla fall. I horisonten anar man kolkraftverkets skorstenar. En dryg vecka kvar tills de stänger av för gott, men idag rök det som vanligt.
AdWantage 