Julen blev inte särskilt traditionell, men ganska bra ändå. Medan barnen tittade på Kalle-Anka-DVD så gick J och jag över till vår granne G. Hon hade lämnat ett kort i brevlådan där hon hälsade oss välkomna och bad oss titta förbi. Vår landlord hade berättat att G och hennes släktingar som ofta kommer förbi är mycket trevliga. G här gammal och har svårt att ta sig ut, men uppskattar att man tittar förbi då och då. Vi hade redan hälsat på hennes bror i trädgården. När vi knackar på och får en uppmaning att kliva in så är det han vi möter först i det lilla rummet som är som taget ur husletarprogrammen från England. Väldigt cozy, med feature fireplace där det brinner, stora mjuka soffor och förstås beams. In till höger i nästa rum är ligger G i sin sjukhussäng med en hund på benen, en brevid och två till besökare. Hon sträcker fram sina händer och välkomnar oss. Vi pratar lite och sen ber hon om hjälp att komma upp. Vi går tillbaka till första rummet där alla som får plats slår sig ner i sofforna.
Brodern frågar om han får bjuda på te, men jag skyller på att vi inte vill lämna barnen ensamma för länge. G:s son dyker upp och det visar sig att han är i samma branch som J. När vi suttit där och pratat en stund om bästa ställena för Ale, jobb, gamla skrönor, Lucia och annat så blir vi tillfrågade om kaffe och tackar ja. En stund till går snabbt och sen önskar vi alla god jul och går vi hem igen fyllda med julefrid. Och som alla misstänkt, regnade det idag också. Vid det här laget hade det slutat och solen tittade fram. Vårkänslor blandade med julefrid är inte så dumt. Vi får nog se till att köpa hem lite te för G:s son tänker titta in nån gång när han har sin fru med sig.
Lite längre dagar än hemma i Sverige.
Efter Kalle blev det julklappsutdelning. Som tur var så hade morföräldrarna skickat varsit inslaget paket till barnen. Resten kom utan papper och rosetter. Julmat var det ingen som orkade göra, så köttbullar blir i morgon. Men caramel shortbred dög som knäcksurrogat.
AdWantage 