För ett tag sedan gav displayen på vår träningsapparat upp efter lång och trogen tjänst. J öppnade och konstaterade elektroniken farit illa av saltvatten som letat sig in. Lödkolven åkte fram och han lyckades fixa så det i alla fall gick att starta apparaten, men det var svårt att växla ner från högsta växeln. Så han gav upp och insåg att det inte blir några fler träningspass med den maskinen.
Igår bestämde vi oss för att köra den till återvinningen. Vi skulle bara ta isär den lite så den blev lättare att bära upp från källaren och ut i bilen. Insexnyckel köptes (de andra var på väg till England redan) och operationen startade. Men skruvarna hade också fått saltvatten på sig och bjöd på tufft motstånd. Jag lämnade över jobbet till min starkare hälft men han gick också bet. Några skruvar hade behövt skiftnyckel, men den var också borta… Yxa hade vi kvar, men tången fungerade bättre. Efter en halvtimme konstaterade vi att J nog gjort det allra sista träningspasset på maskinen. Och det var J som vann.

J gick ut som segrare i den avgörande matchen.

Det krävdes både hugg, slag och endel bändande för att få isär maskinen