Månadsarkiv: december 2012

Mamma, kan vi inte gå en längre promenad?

Det brukar aldrig vara lätt att få med barnen på promenad och trots ny omgivning har det varit samma här. Men vi envisa föräldrar har tvingat barnen från sina datorer då och då för att de ska röra på sig lite. Idag var det också protester när vi skulle ut. Mitt mål för dagens promenad var att komma upp lite på höjderna söder om stan för att få lite utsikt. Efter en kilometer var vi ute från stan och på väg uppför. En bit upp såg man stora delar av stan och en bra bit till. Men när vi kom till krönet och såg ut över det böljande landskapet så sa A: Wow, vad fint det är här.

På typiskt engelskt sätt går vägen någon meter lägre än det omgivande landskapet, dessutom är det buskar utmed vägen som vindskydd. Det behövdes, för det friskade i ordentligt. Vi gick ca 100 meter till, men sen tog vindskyddet slut. Vi var på en platå och det var nog en kilometer kvar till nästa krön med säkert ännu finare utsikt. När jag sa att det var dags att vända protesterade A och ville gå längre. Mamma, när jag för en gångs skull vill gå på promenad ska vi väl inte gå hem igen, vädjade han. Efter löften om att ta cykel dit en annan dag och fortsätta lite längre gick han med på att gå hem igen.

Tyvärr hade jag inte med kameran, men den som vill kan titta på andras bilder från
The Ridgeway som är vandringsleden som ligger bortom nästa krön. Delar av leden sägs vara minst 5000 år gamla och området den går igenom är klassad som Area of Outstanding Natural Beauty. Det verkar som att A är överens med de som bestämmer sånt.

Kategorier: Hemmaliv i England | 2 kommentarer

Tuffa och andra insikter

Insikt 1
Jag har aldrig sett mig själv som någon som har mycket kläder, även om J på senare år antytt att jag borde städa ut sånt som jag inte använder. Så redan i somras började jag röja och har sen fortsatt hela hösten (jag har gjort annat också, inte bara röjt mina kläder). Det blev några kassar kläder till second hand och endel direkt i soporna, en del lagrades i Sverige och resten fick komma med till England. Nu när jag packar upp och försöker få in allt i de få garderober och lådor som finns här så börjar jag undra. Hur kommmer det sig att jag har 15 par byxor när jag bara använder 3 av dem. 19 par skor? Ni som känner mig, hur många par av mina skor har ni sett? Någon som kommer över 3 par? Jackor: röda, gröna, blåa, bruna, men bara en orange och en grå. Öh, omväxling förnöjer?

Stol hittad under en stor hög med kläder.

Stol hittad under en stor hög med kläder.


Insikt 2
När jag lyckats få undan stora högen med kläder i sovrummet hittade jag en vackert dekorerad stol. Det finns en del tjusigt hantverk bland möblerna i det här huset. En snidad stol med matchande kista hör till det mer avancerade (fast de inte är min stil). Sen finns det annat som ser mer ut som hittat på loppis.

Insikt 3
Med enkel filtrering blir kranvattnet av med både klor och kalk och smakar alldeles utmärkt. Vattnet här är stenhårt, till och med hårt för att vara i England. Det har även en viss bismak av klor, men inte mer än att det är drickbart. För att göra vattnet mer njutbart köpte vi en filterkanna. Det tar någon minut för en liter att rinna igenom och klorsmaken försvinner helt. Den står numera alltid i kylskåpet med gott vatten klart att dricka.

Vår kaffeutrustning.

Vår kaffeutrustning.


Insikt 4
Ingen av våra kaffepannor fungerar på induktionshäll. Istället köpte vi en sån där kaffepress-mojäng (den i mitten på bilden). En röd kettle (vattenkokare) ingick i huset och med vår kvarn och filtrerat vatten får vi nu lika gott kaffe som i Sverige igen.

Insikt 5
Mörka gränder är inte farliga här. Till skillnad från i Sverige verkar det gå alldeles utmärkt för kvinnor att jogga runt på dåligt upplysta vägar även efter mörkrets inbrott. Det känns skönt. Särskilt som närmsta vägen till centrum är en dåligt upplyst gränd.

Insikt 6
Jag gillar att handla prylar (J har påpekat det förut också, så den insikten hade jag nog i viss mån redan tidigare). Idag hämtade vi ut ett skrivbord till K och en TV till Wii på min nya favoritaffär. K och jag hade en sån där mor-dotter-stund när vi skruvade ihop skrivbordet. Fint blev det också.

Insikt 7
Det är kallt på golv som inte har heltäckningsmatta. Åtminstone i jämförelse. Fast jag vill nog ha det som det är ändå, med klinker i kök och badrum och trägolv i matsalen.

Insikt 8
Vår köksfläkt är kass. Den blåser ut massa filtrerad luft på sidorna, men det märks knappt att den suger in något på undersidan. Det verkar snarare som att den bara skapar turbulens kring spisen. Nedervåningen blev alldeles dimmig när J stekte pannkakor igår (ja, det blev på en fredag denna veckan).

Insikt 9
Tvättmaskinen, som på engelskt vis står i köket, är bättre än väntat. Det går att ställa in den på tvätt+torktumling och kläderna är faktiskt hyggligt torra när de är klara knappt tre timmar senare. Det är ju bra att slippa ett lyfta-över-till-nästa-maskin-moment, men jag saknar ändå min stora tvättstuga i Sverige. Förutom tvättmedel häller man i två kapsyler vatten-mjukgörare för varje tvättomgång. Undrar bara hur länge det dröjer tills jag glömmer det.

Så sammanfattningsvis är en del sämre och annat bättre och man lär sig mer om sig själv när man utsätter sig för nya saker.

Kategorier: Hemmaliv i England | Lämna en kommentar

Prinsessan på ärten

En vanlig människa hade tyckt att sängarna här är helt ok. Hyggligt nya, hyfsad kvalitet osv. Men så har jag ju aldrig varit riktigt vanlig… Idag har vi varit och köpt en 7cm tjock memory-foam-madrass, så nu hoppas jag att ömheten på höfterna ska försvinna. J bara skrattar åt mig och tycker att man skulle kunna ha mig till att hitta ärtor under madrasser. Fast han har inget emot en mjuk madrass heller. K ville också ha en mjukare säng, men hon fick en lite tunnare madrass. A är nöjd med sin säng. Båda barnen har betydligt bredare sängar än hemma så det känns lite lyxigt. Men det blir inte så mycket golvyta kvar i de små rummen.

Stället vi handlade på, Argos, har jag börjat gilla starkt. Det är en förbättrad version av internet- handel. På deras hemsida har jag skrivit in var jag bor och då för varje vara jag tittar på får jag veta vilka av de tre närmaste ställena som har den (ett ställe inom gångavstånd, de andra i grannstäderna knappt 2 mil bort). Sen väljer jag att antingen reservera varan på ett ställe som har den, beställa till det ställe jag vill eller, mot en extra kostnad, få den hemkörd. När man reserverat en vara åker man dit, visar reservationsnumret och betalar. Sen går man till utlämningen precis intill och väntar tills varan kommer på bandet från lagret och mitt nummer ropas upp. Klartt och betartt, som man säger i vissa delar av Sverige. Och de har ett gigantiskt utbud! Förutom madrasser har vi köpt ett regnskydd till cyklarna och en keybord eftersom vi inte ville ta med pianot från Sverige.

Idag har det, som väntat, regnat. Men sen kom solen fram och då gick jag en promenad. Det verkar som att om man bara är lite flexibel med tiderna går det ganska ofta att få en solig promenad även regniga dagar.

Utsikt från vägen ovanför vår lilla gata. Man ser toppen på kyrkan från 1200-talet och gatans mossigaste tak (troligen 1800-tal eftersom hela kvarteret är från då).

Utsikt från vägen ovanför vår lilla gata. Man ser toppen på kyrkan från 1200-talet och gatans mossigaste tak (troligen 1800-tal eftersom hela kvarteret är från då).

Utsikt från vårt köksbord. Mer 1800-tal och det obligatoriska planket för att minska insynen.

Utsikt från vårt köksbord. Mer 1800-tal och det obligatoriska planket för att minska insynen.

Kategorier: Hemmaliv i England | 2 kommentarer

Vaga julkänslor

Julen blev inte särskilt traditionell, men ganska bra ändå. Medan barnen tittade på Kalle-Anka-DVD så gick J och jag över till vår granne G. Hon hade lämnat ett kort i brevlådan där hon hälsade oss välkomna och bad oss titta förbi. Vår landlord hade berättat att G och hennes släktingar som ofta kommer förbi är mycket trevliga. G här gammal och har svårt att ta sig ut, men uppskattar att man tittar förbi då och då. Vi hade redan hälsat på hennes bror i trädgården. När vi knackar på och får en uppmaning att kliva in så är det han vi möter först i det lilla rummet som är som taget ur husletarprogrammen från England. Väldigt cozy, med feature fireplace där det brinner, stora mjuka soffor och förstås beams. In till höger i nästa rum är ligger G i sin sjukhussäng med en hund på benen, en brevid och två till besökare. Hon sträcker fram sina händer och välkomnar oss. Vi pratar lite och sen ber hon om hjälp att komma upp. Vi går tillbaka till första rummet där alla som får plats slår sig ner i sofforna.

Brodern frågar om han får bjuda på te, men jag skyller på att vi inte vill lämna barnen ensamma för länge. G:s son dyker upp och det visar sig att han är i samma branch som J. När vi suttit där och pratat en stund om bästa ställena för Ale, jobb, gamla skrönor, Lucia och annat så blir vi tillfrågade om kaffe och tackar ja. En stund till går snabbt och sen önskar vi alla god jul och går vi hem igen fyllda med julefrid. Och som alla misstänkt, regnade det idag också. Vid det här laget hade det slutat och solen tittade fram. Vårkänslor blandade med julefrid är inte så dumt. Vi får nog se till att köpa hem lite te för G:s son tänker titta in nån gång när han har sin fru med sig.

Lite längre dagar än hemma i Sverige.

Lite längre dagar än hemma i Sverige.

Efter Kalle blev det julklappsutdelning. Som tur var så hade morföräldrarna skickat varsit inslaget paket till barnen. Resten kom utan papper och rosetter. Julmat var det ingen som orkade göra, så köttbullar blir i morgon. Men caramel shortbred dög som knäcksurrogat.

Kategorier: Hemmaliv i England | Lämna en kommentar

Bygglov

Vi fick brev idag om att en granne två hus bort vill bygga ett garden house. Ansökningshandligar och överklagansmöjligheter finns på internet, så jag gick in och kollade. Det såg fint ut och stör inte vår utsikt något. Det som oroar mig lite är att byggnaden kommer vara easily and safely accessable to all people irrespective of age, disability and gender. Kommer det springa en massa handikappade i olika åldrar och kön i deras trädgård, eller kommer det begränsas till familjens vänner och bekanta? Det här är ett väldigt lugnt och tryggt område och gatan är lite för liten för att klara stora folkmassor även om de har små bilar.

Kategorier: Inte helt seriöst | Lämna en kommentar

Framme!

A och hans kompis S leker i snön på väg hem från sista skoldagen.

A och hans kompis S leker i snön på väg hem från sista skoldagen.

Igår lämnade vi Sverige med minusgrader och en halvmeter snö för vårt nya hemland med flood warnings, duggregn och 13 plusgrader. Det känns bra att december varit så vintrig, för det gör att det känns som vår här. Nu vänder det och blir ljusare igen, fick jag höra igen. Men jag bara log. Det är redan mycket längre dag än i förrgår.

Resdagens morgon började med en liten miss. Hotellet hade senare frukosttid än på vardagarna, men som tur var hade vi russin, flingor och knäckebröd på rummet. Dessutom ingick frukost i planet till Stockholm. Nästa del var taxin, som kom sent. Men jag hade bokat den med god marginal, så det var aldrig någon fara. Flygresorna gick bra. Det var molnigt så vi såg inte marken, men det är ju trevligt att se solen ett par timmar.

På Heathrow väntade J och efter en stunds kramande tog vi oss till biluthyrningen. Det visade sig att J hux flux blivit guldmedlem och inte behövde fylla i några papper. Det var bara att gå direkt till bilen.

Ganska snyggt väskpussel.

Ganska snyggt väskpussel.

Vis av erfarenhet från tidigare vistelser här hade jag önskat en relativt liten bil, så man får plats med hela innanför de vita linjerna när man parkerar, och har lättare att ta sig fram. Men med tre stora resväskor, tre handbagage och fyra personer blev det lite på gnällen. Ett baksäte fälldes ner och J flyttade om resväskorna ett par gånger. Sen gick allt in. Pust!

Bilens termometer visar på 13 grader, och det regnar (så klart).

Bilens termometer visar på 13 grader, och det regnar (så klart).

Efter drygt en timmes bilfärd svängde vi in på vår parkering. I trädgården är bara det vintergröna grönt, men det är knoppar lite varstans och en vinter-jasmin blommar med gula blommor på bar kvist. Den ser lite ut som en forsythia på håll.

I huset är det flyttkartonger överallt. Flyttkarlarna har varit snälla och ställt det mesta i rätt rum, men uppackningen har vi sagt att vi sköter själva. J har köpt lite att äta så vi njuter av bröd och ost uppskuren med morakniv innan vi börjar öppna lådor. J tycker att det skulle blivit mer julstämning om lådorna haft julpapper och snören runt, men man kan inte få allt.

När vi blivit hungriga igen går vi till centrum för att hitta en restaurang. Lördag kväll är restaurangen Björnen fullbokad och vi lyckas inte komma överens om vi ska ha indiskt, thailändskt eller gå på vanlig pub. Finns det inte någon italiensk restaurang? Måste vi gå på restaurang varje dag? Efter en stunds diskussion går vi till stora mataffären och köper färsk pasta och annat som behövs till en spagetti carbonara. Den blev jättegod. Till efterrätt äter vi en orange-truffel-nånting som vi köpt. Helt ok den också.

Mer lådöppning efter maten (brödkniven hittad!) och sängdags framåt midnatt, engelsk tid, även för barnen (och lång sovmorgon).

Idag kom vår landlord (eller snarare lady) L förbi för att visa hur saker fungerar. Jag passade på att fråga om trädgården och fick en liten genomgång. Eucalptus, fikon och kamelia är några av exlusiviteterna här som inte fungerar hemma i Sverige. Det ska bli kul att se kamelia blomma på riktigt för första gången. Har bara sett den på bild innan. L berättade att i höstas hade hon gjort som vanligt, köpt en massa lökar och planterat när hon plötsligt insåg att hon inte kommer vara här när de blommar. Hon verkade glad åt att jag är trädgårdsintresserad så det inte var förgäves.

Barnen hälsar till alla som läser bloggen.

Kategorier: Uncategorized | 1 kommentar

Pustar ut på hotellet

Nu är det mesta i Sverige avklarat. Jag har kvar att tömma brevlådan (sen kommer posten eftersändas) hämta ett paket på macken och köpa en liter fil. Planen är att göra egen fil i England. Det är bara att hälla nån matsked fil i en skål med mjölk, låta stå i rumstemperatur något dygn, kanske röra ett par gånger och när den är klar ställa i kylen. J har ägnat hösten åt filexperiment och det är inte svårt, tar bara lite tid. Det funkar till och med med fryst fil. Det blir J:s första utlandsvistelse med riktig frukost. Jag är betydligt mindre kinkig med fil, men när jag bodde i Schweiz brukade jag baka riktigt bröd då och då. Hellre några dagar gammalt svenskt bröd än baguetter direkt från boulangeriet med skorpa så hård att man får sår i gommen.

Det ska bli intressant att se vad man kommer sakna mest i England (förutom tvättstugan och språket) och vad man kommer bli mest irriterad på. Snöskottningen blir trevlig att slippa även om en vit jul är finare än den grå-gröna vi kommer få. Mina kollegor tror att vädret kan bli tufft. Jag fick en neon-gul sydväst i avskedspresent av dem. Idag när alla andra gick på möte packade jag ihop det allra sista och gick. Jag vet att jag missade att säga hejdå till flera av er så det kommer här: Ha det så bra, det var trevligt att lära känna er och jobba med er. Vi får se när vi ses igen! Och den hälsningen gäller en hel del andra som jag inte heller sagt hejdå till av olika anledningar.

 

Kategorier: Uncategorized | Lämna en kommentar

Sista träningspasset

För ett tag sedan gav displayen på vår träningsapparat upp efter lång och trogen tjänst. J öppnade och konstaterade elektroniken farit illa av saltvatten som letat sig in. Lödkolven åkte fram och han lyckades fixa så det i alla fall gick att starta apparaten, men det var svårt att växla ner från högsta växeln. Så han gav upp och insåg att det inte blir några fler träningspass med den maskinen.

Igår bestämde vi oss för att köra den till återvinningen. Vi skulle bara ta isär den lite så den blev lättare att bära upp från källaren och ut i bilen. Insexnyckel köptes (de andra var på väg till England redan) och operationen startade. Men skruvarna hade också fått saltvatten på sig och bjöd på tufft motstånd. Jag lämnade över jobbet till min starkare hälft men han gick också bet. Några skruvar hade behövt skiftnyckel, men den var också borta… Yxa hade vi kvar, men tången fungerade bättre. Efter en halvtimme konstaterade vi att J nog gjort det allra sista träningspasset på maskinen. Och det var J som vann.

J gick ut som segrare i den avgörande matchen.

J gick ut som segrare i den avgörande matchen.

Det krävdes både hugg, slag och endel bändande för att få isär maskinen

Det krävdes både hugg, slag och endel bändande för att få isär maskinen

Kategorier: Planera England | Lämna en kommentar

Analys av risker

Riskanalys är en del av mitt jobb som jag, uppriktigt sagt, inte är någon stjärna på. Med tiden har jag kommit fram till att av alla risker jag kan tänka ut så är det aldrig någon som inträffar. Istället är det alltid något oväntat som händer. Det är så konsekvent att jag börjat utnyttja det. Så för vårt flyttande har jag tänkt på allt möjligt elände, som sjukdom, krig, uppbrunna hus, vattenskador och borttappade barn. Då är man nästan säker på att inte det kommer hända i alla fall.

Vad jag inte tänkt på var engelska lastbilars svårigheter med svenskt väglag. Igår var J hemma hela dagen och väntade på att lastbilen skulle komma. Ganska snart fick han veta att väglaget gjort dem lite försenade, men att de skulle dyka upp till lunch. Vid Övikstrakten tröttnade lastbilen på att köra odubbat och gled i diket. ”Only 20mph!” berättade en av flyttkarlarna när de äntligen dök upp idag.

xxx

”Never again, sa ena flyttkarlen om att fara till Sverige om vintern. Fast på sommaren skulle det vara trevligt.

Nu har jag lagt till ett par punkter i min risklista för att inte de ska hända:

  • Våra saker hinner inte komma fram före julafton
  • Våra saker är trasiga eller förstörda när de kommer fram

Hela huset är tapetserat med postit-lappar; rosa (ta med i lastbilen) och gula (lämna kvar). I risklistan fanns sedan tidigare färgblindhet och att de glömmer bort vilket som var vilket och gör tvärtom.

PostIt

PostIt

Hmm, känns som att detta inlägg är lite förvirrat. Men det speglar väl i viss mån hur det känns. Längtar till att komma fram till England, komma iordning och vila ut.

Kategorier: Planera England | 2 kommentarer

Första slutspurten

Imorgon kommer den engelska lastbilen. Och vi är nästan klara. J stryker ett par skjortor innan strykjärnet flyttar. Jag har skjutit upp sista fixandet i sonens rum tills imorgon bitti när han är vaken. Nu är det bara kvällsmacka, tandborstning och läggdags kvar. Längtar…

Kategorier: Planera England | Lämna en kommentar

Blogg på WordPress.com.